Hur f*n blev JAG indragen i Tiger Woods-härvan...??! :-O

Ok, sånt här händer ju bara mig. Jag skulle kunna säga att dagens incident tillhör ovanligheterna, men i mitt liv gör det faktiskt inte det. Jag har genom hela livet haft en konstig förmåga att dra till mig dom mest märkliga saker från universum - och det här är bara ytterligare en sådan...!! :-D

Idag på jobbet ringde det på en knagglig långdistanslinje och i andra luren presenterade sig en reporter från tidningen LA times. För ett ögonblick for det genom mitt huvud: "hur fasen vet LA times att jag ska öppna en salong i Hollywood, och varför är DET en så stor händelse där borta??" Men ganska snart visade det sig att det inte var mitt LA-projekt han var intresserad av, utan han ville som han uttryckte det: "ställa några frågor om en tidigare anställd hos mig, en viss Elin Woods". Jag fick fråga två gånger "du sa VEM??", innan poletten trillade ner. Reportern hade nämligen från "säkra källor" fått höra att Elin Woods varit anställd hos mig och han ville veta hur jag upplevde henne som person när vi jobbade ihop, och vidare ville han veta vad jag hade för åsikter om den här otrohetshistorien med hennes man, Tiger Woods.

Det tog mig säkert tio minuter att få honom att fatta att han måste ringt fel, och att Elin Woods aldrig jobbat hos mig. Då verkar han ha bestämt sig för att om han nu ändå gjort sig besväret att ringa hela vägen till Sverige så skulle han ha åtminstone EN story, vilken som helst, för då säger han helt plötsligt: "men kan du inte kommentera vad du tycker om det här i alla fall?? Om du ger en kommentar kommer jag nämna dig och ditt företag i artikeln och då kommer du få MASSOR med gratis publicering! LA times har flera miljoner läsare dagligen - alla kommer veta vem du är!! Det är en jättechans för dig och ditt företag...!" Då svarade jag: "...du och jag har nog väldigt olika uppfattning om vad 'bra publicitet' är, men ok, du ska få ett uttalande av mig: NO COMMENTS!!!!", och sen la jag på luren i örat på honom!

It's a craaaaazy world out there!!!! :-O

IT'S ALIIIIIIIIIIIIIIIIIVE....!!!

Herre gud va länge sen jag var här...!!! :-O

Och vad har hänt sen sist då? Inte mycket eller...? Nä, precis som vanligt i mitt liv så händer det ALDRIG något särskilt...!! ;-D *asg* Men vi kan ju ändå ta en liten snabb re-cap på något av det som försiggått in the life of Ace sen sista inlägget:


MAJ:

Någon försökte bränna ner huset jag bor i och det blev värsta pådraget, eldslågor som slog ut ur restaurangen på bottenvåningen och hela baletten, men tack gode gud (och tack vare mitt och Robbans rådliga ingripande) blev ingen skadad!

Godisbutiken, som även den ligger på nedre plan i vårt hus, blev kort där efter utsatt för rån - två gånger - varpå polisen gick runt och ringde dörr för att fråga om vi sett något misstänkt.

JUNI:

Min fd kollega bestämde sig för att hon hade fått nog av pressen det innebar att vara egen företagare, gav upp och gick tillbaka till att bli vanlig arbetare istället.

I slutet av månaden drog jag tillbaka till Los Angeles för att leva loppan med min LA-crew, och "I(ve) had the time of my life", som Bill Medley och Jennifer Warnes skulle ha uttryckt det!! :-D

JULI:
Åkte upp till Norrland och träffade släkt och vänner, jobbade och hade skoj i Sthlm.

AUGUSTI-SEPTERMBER:

Dessa månader dominerades tyvärr till största delen av en extremt envis lunginflammation, som inte ville ge med sig helt förrän i slutet av oktober.

OKTOBER:

Renovering av salongen! Nytt! Nytt! Nytt!!! :-D

NOVEMBER:

Comeback i gymmet - hade tappat 7 kg sedan sista vägningen i juli och har en låååång väg tillbaka, men skam den som ger sig...!

DECEMBER:

Hittills har månaden börjat bra. LA-planerna börjar ta konkret form och hälsan verkar stabil. Det mest intressanta som hänt var nog ett besök på den gamla strippklubben Kino förra veckan - det blev en väldigt skoj kväll i goda vänners sällskap, även om "showen" inte riktigt höll Vegasklass om man säger...! ;-D *asg*

Sammanfattningsvis kan man väl konstatera att det gångna dryga halvåret sedan sista livstecknet från mig här på bloggen har gamla vänskaper rostat sönder och nya tagit form. En epok går i graven och jag beger mig ut mot nya spännande äventyr i det stora landet i Väster!

Ska försöka se till att det inte går ytterligare ett halvår innan nästa inlägg...

Sov gott - stort som smått!! ;-)

22:a maj...

Idag var det den 22:a maj - igen... Varenda gång den här dagen kommer upp i almanackan förundras jag över hur vansinnigt snabbt tiden går - och hur fort ens liv kan förändras. På bara ett ögonblick. Kan inte fatta att det gått hela 13 år sedan den 22:a maj 1996, klockan 6 på morgonen, när mitt liv obönhörligen förändrades för all framtid. Så många gånger jag har spelat upp det där ögonblicket för mitt inre och önskat det fanns något jag kunnat göra annorlunda, något jag kunnat göra för att det aldrig skulle inträffa. Att jag på nåt sätt kunnat förhindra den där olycksaliga sekvens av händelser som ledde till att jag förlorade mitt livs stora kärlek. Önskar att jag hade ringt honom på jobbet som jag tänkte när jag stod där med telefonen i handen och hade slagit alla siffror till hans mobilnummer, utom den sista, fördröjt honom de där futtiga sekunderna som behövts för att ändra på ödet... Men i sista sekund tvekade jag: "jag ringer imorn, lika bra att inte störa honom på jobbet" och la på. Hade jag bara tryckt in den där siffran och uppehållit honom några minuter extra hade jag kanske kunnat förhindra att han skulle dyka upp på sin motorcykel i exakt samma ögonblick som den där jävla bussen, som just då genade i kurvan över på fel körbana - hans körbana.

Det är lätt att bli bitter när man tänker på den enorma ironin i att jag faktiskt en gång i livet trots allt fick uppleva den Stora Kärleken - bara för att lika snabbt förlora den igen. Så brutalt, så chockartat, så outhärdligt och så oåterkalleligt...! Jag sa hela tiden efter att jag träffat honom att det var för bra för att vara sant. Att HAN var alldeles för bra för att vara sann! En sån vacker, underbar och fantastisk människa kunde bara inte dyka upp i mitt liv, kunde inte vara min, och allt var så harmoniskt - så RÄTT!! Jag minns hur jag fyra dagar tidigare när vi var uppe i stugan iakttog honom där han satt i solen på bron med ryggen mot mig och njöt av det härliga vädret. Jag kände mig så trygg, hel och genuint LYCKLIG!!! Jag sa till mig själv: "nu ska jag slappna av och släppa min gard till 100% en gång för alla, bara tillåta mig själv att glädjas över att jag haft turen att få möta Mitt Livs Kärlek och vara så här lycklig! Det kan ju faktiskt hända mig oxå - varför skulle det inte kunna göra det...??" Jag har varken förr eller senare varit uppfylld av en sån ren (ja till och med euforisk!) lycka. Det kändes nästan som att jag skulle spricka av den enorma kärlek som fyllde mig när jag såg honom sitta där i solen! Jag gick fram och rufsade honom i håret och gav honom en lång puss på huvudet, och när han vände sig om och tittade mig i ögonen kunde jag se att han var precis lika lycklig som jag. Jag var så nära just då att säga det, men jag lyckades efter viss ansträngning lägga band på mig och tänkte: "nä, jag ska inte säga det riktigt än - jag väntar ett tag till för att inte verka alltför 'angelägen'..."

Hade jag haft minsta aning den där strålande vårdagen att jag inte hade hela livet på mig att berätta för honom hur oerhört mycket jag älskade honom, hur fantastiskt lycklig han gjorde mig, hade jag utan att tveka ens en tusendels sekund sagt det där och då: "JAG ÄLSKAR DIG, underbara du...!!!" Men jag sa det inte och det är något jag kommer att få leva med resten av mitt liv. Jag kommer ångra så länge jag lever att jag lät prestige stå ivägen för att säga vad jag hade på hjärtat. Fyra dagar senare fanns han inte längre där, och tillfället hade gått förlorat för evigt... Om ni har någon speciell som får ert hjärta att slå dubbelslag varenda gång ni ser dom - låt dom för Guds skull få veta det!!!

Ni vet aldrig om ni får en 'nästa gång' igen...

Long time no see...!

Tänkte jag skulle ge ifrån mig ett livstecken eftersom det ju var ett tag sen jag skrev sist. Har varit en extremt hektiskt period med all planering innan min LA flytt, och tyvärr drog sig mina tilltänkta hyresgäster för salongen ur i sista sekund så nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Trist, men det löser sig alltid. Funderar allvarligt på att sälja salongen och satsa 100% på min nya affärsidé i USA istället. Har en känsla av att när jag väl är på plats kommer jag inte vilja åka hem igen, och då är det lika bra att lägga ner all verksamhet här!



Har så många fantastiska idéer jag vill förverkliga att jag nästan blir stressad över hur jag ska få tid med allt...! Men det bästa är ju att ta en sak i taget. Det är bara så svårt att koncentrera sig på EN grej när man har så mycket skoj på gång!! :-D



Nu ska jag dock ta mitt kreativa själv och försöka hitta ett gym som har öppet en dag som denna. Visade sig vara mycket svårare sagt än gjort...! Att SATS hemsida är så fruktansvärt ointelligent upplagd gör inte direkt saken lättare, grrrr...!!!



Innan jag går måste jag få dela med mig av det senaste från vårt psykfall till granne ovanför salongen. Hon skickade ju ett rekommenderat brev till oss, som jag givetvis aldrig hämtade ut, och när hon sedan fick tillbaka det droppade hon det i vår brevlåda en natt. Det finns en massa saker som är intressant i det här brevet. Det första är datumet då hon påstår sig ha skrivit det - det är daterat fyra dagar FÖRE hon kom in på salongen en lördag eftermiddag och bad mig göra hennes hår gratis inför helgen (hon hade som vanligt inga pengar!) och när jag förklarade att jag dels var fullbokad, och dels inte kunde hålla på att göra en massa gratisjobb åt henne, tjatade hon sig till att få låna min plattång. Jag tyckte synd om henne och lät henne låna den i två timmar. Hon ville låna den över helgen men det gick jag naturligtvis inte med på. Anledningen till att jag kommer ihåg det exakta datumet för den här händelsen är för att jag åkte till USA måndagen efter, den 2:a februari! Men det här kommer psykot givetvis inte ihåg själv, den dumma kossan...!! Sedan är hennes dravel om "rödfärg" oxå intressant, eftersom vi i princip ALDRIG använder oss av röda färger då vi alltid vill att våra färgningar ska se så naturliga ut som möjligt - och det här vet alla som är kunder till oss!! Tillsist, och det här är vad jag finner mest skrattretande, är hennes skadeståndsanspråk för "inkomstbortfall" fullkomligt hysteriskt roligt då hon ALDRIG jobbat en enda dag på de dryga sex år vi haft vår salong...!! Hon har varit sjukskriven för diverse psykiska åkommor och sannolikheten att hon någonsin skulle kunna få (eller åtminstone lyckas behålla) ett arbete är ungefär lika stor som att Jesus skulle återuppstå under min livstid...!! *asg* :-D



Läs och begrunda - om inte det här är ett bevis på att sossarna gjorde århundrades värsta misstag som skrotade psykvården i vårt land på 90-talet så vet jag inte vad det är...!!

"Stockholm 2009-01-26

Reklamation samt skadeståndsanspråk

Med hänvisning till det frisörbesök som gjordes 2008-12-17 hos frisör xx på salong xx och med anledning av den skada detta orsakat på mig och mitt hår. Håret är numer totalförstört för tre år framöver, dvs. så lång tid det tar för håret att själv växa ut. Innan besök var min egen hårfärg helt återställd.

Förutom den bestående skada som rödfärg i sig orsakat (permanent missfärgning/fel färgning, livlöst, trasigt, sprött, dött hår - vilket i sig kan intygas av annan frisör). Den röda färgen går ej att tvätta ur, trots att detta påstås och garanteras av frisören vid besöket.

Har jag även fått skador av den allergichock som uppstod med påföljande sjukdomstillstånd med kraftig huvudvärk, illamående, röda utslag, sveda och eksem i hårbotten utav den rödfärg som sattes i håret. Vilket lett till ytterligare inkomstbortfall. Ev. återkomma med ytterligare krav.

Förutom skadeståndskrav för utlägg vid besöket begärs skadestånd för den bestående skada som uppstått av behandlingen med 30.000kr. Plus utlägg för återställande av hår.

Plus ränta ifrån dagens datum.

Ylva M"

Time to hit the gym!! :-P

(PS: Kan ingen bara ta å skjuta det här jävla psykvraket - eller ännu bättre, kan hon inte ta å hänga sig själv...!!!! Ska föreslå det nästa gång jag ser henne...! )

Försommar!!

Äntligen sommarvarma dagar i det här avlånga landet. Har promenerat till och från gymmet i kortbyxor och linne utan att frysa - underbart!! :-D Idag har jag även fått en ny glass favorit: Djurgårdsglass, fantastiskt god!! Kan rekommendera smakerna mintchoklad och pistage, t o m godare än Ben&Jerrys...! Passar bra så här i sommarvärmen.

Nu kom "grannen" precis hit. Vi ska brygga en kanna te och ladda dvdn med LOST. Vi har kommit till säsong 4 och avsnitt tre. Börjar bli lite invecklat nu, men det är fortfarande spännande.

Kaninkokerskan del 2

Både jag och min kompis (som jag tack och lov gick och fikade med för några dagar sedan) har alltså gått omkring och trott att det var den andre av oss som var ansvarig för att ha dragit in den här psykopaten som kallar sig "Jessie Samuelsson" i bekantskapskretsen. När vi började kolla runt bland vännerna visade det sig att INGEN av oss faktiskt känner henne, utan att hon dragit olika rövarhistorier om hur väl hon känner antingen den ena eller andra av oss bara för att kunna nästla sig in mitt bland oss!! Samtidigt som hon har fjäskat och smörat som fan har hon snackat skit om och försökt gå bakom ryggen på alla. Hon har betett sig på i stort sett EXAKT samma sätt som psykfallet i "Ensam ung kvinna söker...", förutom yxan (än så länge i a f), och försökt komma oss nära, ta efter allt vi gör och säger, men har ändå inte kunnat dölja den avundsjuka och nästintill HAT hon uppenbarligen känner eftersom hon vet att hon själv aldrig kan leva upp till bilden hon har av oss som framgångsrika glamourösa partytjejer...!

Jag insåg rätt snart vilken genomfalsk och vidrig människa den här "Jessie"-karaktären var, men eftersom hon envist hävade att hon var ungdomsvän med min kompis försökte jag ha överseende med henne samtidigt som jag undvek henne. Hon är nämligen inte bara som en blodigel efter en, utan framför allt jävligt urblåst och ointelligent!! Man skäms ständigt å hennes vägar eftersom hon gör bort sig precis hela tiden med alla sina korkade inlägg och kommentarer! Hon är verkligen urtypen för en - i o f s väldigt ÖVERMOGEN, hon är över 40 år gammal(!) - men ändå arketypisk bimbo!!

Redan innan jag åkte iväg till Los Angeles hade jag alltså insett vilken patetisk förlorare den här efterhängsamma satkärringen var, men jag kunde ju inte gärna säga åt henne att hon INTE fick åka till LA eftersom det är var och ens fria val. Det enda jag kunde göra var att undvika henne, så jag drog till Las Vegas på morgonen dagen efter att hon kom. Det slutade med att vi totalt sågs kanske fyra timmar fördelat på två tillfällen under en två veckors resa trots att vi bodde på samma hotell. Tydligen har hon sagt till andra att det var hennes och min resa, som vi planerat ihop och att vi umgicks där. Sanningen är den att hon sa till mig när hon kontaktade mig på facebook att hon skulle till Miami under samma period som jag skulle till LA, och att det var synd att vi inte åkte till samma stad när vi ändå befann oss i samma land. Därefter ändrade hon sin Miami resa till att åka till LA, och ta in på samma hotell om mig. Hon ville först ta in på mitt RUM oxå, men då satte jag stopp!! Sen visade det sig att hon aldrig hade bokat någon Miami resa, utan det var bara något hon använde som svepskäl för att ha en anledning att ta kontakt från första början...!

När jag kom tillbaka från LA fortsatte jag att undvika "Jessie" bimbon, men måste ändå erkänna att jag på något sätt tyckte en aning synd om henne eftersom hon var så otroligt spånig och hade sånt sjukligt uppmärksamhets behov. Jag bröt till en början inte kontakten helt utan lät henne vara kvar på min facebook en tid efter hemkomsten. Jag tänkte att det kan jag väl ändå göra för den här stackars tragiska människan som så desperat vill vara en del av mitt liv, och dessutom var jag lite orolig för vad min kompis skulle säga om jag blockade hennes "ungdomsvän" och bad henne dra åt ett betydligt varmare ställe än både Miami och LA...!! Tillslut stod jag dock inte ut med att ha kvar puckot ens på min facebook, när hon i genomsnitt var tredje minut, dygnet runt, enbart för att försäkra sig om att hon alltid skulle ligga överst på allas händelselistor, la ut sådana otroligt pinsamma kommentarer eller konstant bytte sina fejkade nakenbilder på profilen! Jag klarade helt enkelt inte längre av att bli påmind om den här urblåsta individen existens!! Jag tog bort henne från mina internetsidor och besvarade inte längre vare sig hennes mail, telefonsamtal eller sms. Döm om min förvåning när jag efter några veckor får en ny vänförfrågan på facebook från en sån uppenbar fakeprofil att det var pinsamt, och jag ser att den heter "Jezzie Jonasson". Kaninkokerskan är alltså så desperat att hon hittar på en fakeprofil med i stort sett sitt eget namn och stulna bilder på olika modellkillar - enbart för att kunna lägga till mig som vän igen och därmed fortfarande ha en möjlighet att snoka reda på vad som händer i mitt liv...!!! :-S

Mot bakgrund av detta kan ni då kanske föreställa er chocken när både jag och min kompis inser att "Jessie" dåren ljugit om att hon är nära "ungdomsvän" med min kompis, som hon påstår sig ha känt i "tio-femton år nånting", och att hon manipulerat oss alla att tro att minst en av oss är "jättenära vän" med henne...! INGEN i bekantskapskretsen har alltså träffat eller umgåtts med den här människan mer än max några timmar totalt, och ALLA har tyckt att hon var helt jävla odräglig och dum i huvudet, och i det tysta undrat hur fasen våra vänner kan vara kompis med en sån bimbo...!! Vi inser helt plötsligt att ingen av oss har minsta aning om vem den här "Jessie Samuelsson"-karaktären är, eller vad fan hon är ute efter...??!! Av min kompis fick jag även veta att hon tydligen går omkring och säger till folk att hon ska flytta till USA med mig - jag råkade nämligen precis innan jag bröt kontakten helt med henne avslöja att jag planerar att flytta till LA i oktober, och hon t o m nyligen ändrat sin status till att hon bor i "LA California"...! Hade det inte varit för att det är så jävla SJUKT borde man väl känna sig smickrad över att någon tycker ens liv verkar så fantastiskt intressant och spännande att dom går till såna extremer för att bli en total "copy cat", men ändå inte... Snacka om värsta PSYKFALLET!!!! :-S

Ja, herre gud... Mycket ska man va med om....!!

LOST

Har gått å blivit LOST-fanatiker helt otippat. Hade som sagt säsong 1 liggandes hemma i DVD-hyllan, men hade inte riktigt kommit mig för att kolla på den aktivt förrän härom kvällen. Kände på mig att det fanns en risk att bli totalt beroende, och japp, jag hade rätt! Gick och köpte boxen med alla säsongerna i förrgår och igår kollade vi (jag och Robban) färdigt ettan. Tur att jag köpte den, för ikväll har vi redan hunnit igenom 8 avsnitt av tvåan...! Sawyer är min absoluta favorit - vilken fantastisk karaktär!! :-D Hoppas dom aldrig tar livet av honom, för isf slutar jag kolla på serien!

På tal om LOST, här om veckan skrev jag om "stalkern" jag haft i mitt liv men som jag sedan en tid tillbaka skurit av helt. För några dagar sedan fick jag klart för mig vidden av hur rubbad den här människan är - det är skrämmande...!!! :-S Hon har låtsas vara nära vän med en kompis till mig (som jag lärt känna via en annan vän) och lagt till mig på både facebook och myspace, enbart för att få en möjlighet att nästla sig in i mitt liv. Ända sedan hon först kontaktade mig på nätet har jag tyckt hon var onaturligt intensiv och överdriven, på gränsen till obehaglig, men eftersom hon påstod sig vara sån himla nära vän med flera av mina vänner och bekanta så ignorerade jag min omedelbara "gut-feeling" om henne. Hon lyckades så småningom manipulera sig till att få följa efter på min LA trip, och hon har dessutom desperat försökt ragga på i stort sett alla mina snygga (färgade) killkompisar på mina vänlistor. Det blev mer och mer pinsamt när flera av killarna skrev till mig och undrade vem fan psykfallet "Jessie" var som skrev porriga brev till dom, och hur det kom sig att JAG kände henne...??! Två av dom bad mig t o m hälsa henne att hon skulle lägga ner eftersom hon tydligen inte fattade att dom tyckte hon var enbart äcklig och patetisk och att dom inte var ett dugg intresserade...!! Jag fick gång efter annan förklara att jag INTE kände henne egentligen, utan att hon var en nära vän till en annan kompis - för det var ju det hon hade sagt till mig hela tiden att hon var. Det gick så långt att jag började undvika min kompis som hon hade sagt hon var "ungdomsvän" med - jag trodde ju det var nåt slags fel på henne eftersom hade såna patetiska vänner som den här ytterst pinsamma idioten!!! Förmodligen hade jag fortsatt undvika min kompis ett tag till om det inte varit för att vi gick och fikade härom dagen och hon helt plötsligt säger: "Jag måste få fråga dig en sak om din vän Jessie..." Jag höll på sätta kaffet i halsen och utbrast: "Vad då MIN vän Jessie??! Jag känner inte människan - det är ju DU som är hennes vän...! Enligt henne har ni ju varit nära vänner i över tio år!" Min kompis stirrade på mig som att jag var galen och säger sedan: "...nä men JAG känner henne inte - jag har bara träffat henne EN enda gång i hela mitt liv, och det var i september på en K1 gala! Vi pratade knappt med varandra...!" :-O

Fortsättning följer...

VÅÅÅÅR, kladdkakor och annat som gör livet underbart! :-D

ÄNTLIGEN har solen och värmen kommit till detta vårt avlånga land, och som vanligt lever alla upp efter en lång grå dvala. Dags att plocka fram solbrillorna, vaxa benen och ta en soldusch för nu är det vååååår!! :-D Hade det alltid varit (minst) så här behagligt i Sverige hade jag aldrig velat flytta härifrån. En vacker dag, när jag är ekonomiskt oberoende, ska jag leva mitt liv i Stockholm från mitten av april till mitten av september och bara njuta av den svenska våren och sommaren, för den är verkligen helt UNDERBAR!!

En annan sak som är underbar är kladdkaka. Jag måste erkänna att jag är något av en expert på kladdkakor och den här gången har jag överträffat mig själv. I ett ögonblick av gudomlig inspiration slängde jag ihop vad som eventuellt kan vara världshistoriens absolut godaste kladdkaka någonsin!!! Den innehåller mörk pistagechoklad bitar och valnötter - behöver jag säga mer...! (Livsfarligt, särskilt i kombination med gammaldags vanilj gräddglass!!) :-P




(Inte min kaka, men väldigt lik...!)


Och det här är väl jag om jag inte slutar svulla snart...!! ;-D





Ytterligare en fantastisk grej som jag (åter)upptäckt är tv-serien LOST. Köpte boxen med första säsongen för nåt år sen och började titta på den, men såg av någon anledning aldrig klart den. Här om kvällen började jag och Robban kolla på den igen, och nu är vi fast...!! Igår snittade vi nog en 5-6 avsnitt skulle jag tro, och vad som är underbart är att efter vi är klara med den här första säsongen har vi fortfarande massor kvar!! Som att ha ätit en första liten del av en gigantisk supersmarrig kladdkaka och veta att man har ett nästintill outtömlig förråd...! :-D

Nä, nu kan jag inte sitta här å häcka framför "dumburken" och drömma om kladdiga kakor längre. Känner att jag måste krama katt en stund och sen är det dags att gå lägga mig... Är det inte helt fantastiskt att det finns så mycket kärlek i en sån liten kattkropp??!! :-D Jag ÄLSKAR verkligen det här lilla underbara pälsdjuret - hon är min allra finaste lilla hjärte(s)katt!!!




Livet är rätt skönt just nu...!

Herre gud...!

Sitter och kollar på den mest obehagliga programserie som någonsin visats i svensk tv: kanal 5's "sanningens ögonblick". Här tävlar gräddan av landets poor-white-trash om vem som kan förnedra sig mest för inga pengar överhuvudtaget!! Undra om de här stackars trasiga människorna verkligen tycker det är värt att sabotera alla sina nära relationer och sitt anseende för de struntsummor de kan "vinna" om de lyckas förnedra sig igenom hela programmet...? Hittills har så vitt jag vet ingen klarat samtliga 21 frågor, och blir man påkommen med en lögn förlorar omedelbart man varenda öre. Vilket var precis vad som hände med bimbon jag nyss såg bli utslagen. Hon hade två frågor kvar och föll på en sån struntfråga som "tycker du att folk som blir drogberoende har sig själva att skylla?". Hon svarade "nej" men lögndetektorn visade att det var falskt. Innan dess hade hon gladeligen medgett att hon tyckte det var självklart att män alltid skulle försörja henne, att hon levt på flykt undan polisen i över ett år, att hennes fejk-boobs var köpta för knarkpengar och att hon aldrig älskat sin nuvarande sambo (som givetvis i enlighet med hennes principer var den som stod för hennes leverne, och som dessutom befann sig i tvstudion tillsammans med hennes mamma och bästa väninna)! Efter henne kom det en liten misslyckad arbetslös nynasse från Hudiksvall som bland annat tycker att homosexualitet ska kriminaliseras och vill ligga med sin bästa kompis flickvän. Behöver jag tillägga att kompisen, tillsammans med nassens mamma och nuvarande flickvän, självklart oxå var på plats i studion??

Herre gud, i Sverige där vi betalar högst skatt i världen för att individer som nyss nämnda ska kunna leva ett friktionsfritt liv utan att behöva lyfta ett finger för att tjäna ihop till sina egna pengar, tycker somliga tydligen ändå det är värt några futtiga extra tusenlappar för att göra bort sig för all framtid. Jag har svårt att tro att någon skulle kunna vara SÅ j-a fattig i det här landet att det på något sätt skulle vara värt det?!! (Undantaget självklart om man är hemlös eller har något slags journal på att man inte är mentalt tillräknelig - vilket iofs inte skulle förvåna mig om det är ungefär vad några av de här deltagarna har att vänta efter sina 15 minuters "berömmelse"...!) Nej den enda förklaringen till varför människor gör sånt här är givetvis något annat. Förmodligen lider dom av samma slags störning som en person jag nyligen haft oturen att råka ut för: ett sjukligt uppmärksamhetsbehov i kombination av makalöst dålig självkänsla och illa dold avundsjuka på alla som har ett mer meningsfullt liv än dom själva. (Och nej, det här är faktiskt en helt annan pajas än dåren som stört oss på jobbet!) Man trodde att denna störning var rätt ovanlig, men efter att som sagt först själv råkat ut för detta psykiskt instabila vrak som försökte imitera mitt liv, och som i sin karaktär påminner skrämande mycket om psykot i "ensam ung kvinna söker", sedan ser tvprogram som "sanningens ögonblick" inser man att det är mycket vanligare än man kan tro! Det där desperata självförnedrande, på gränsen till psykotiska, uppmärksamhetsbegäret återfinns lite här och var. Det kanske mest (ö)kända exemplet är väl riksdesperadon Linda Rosing - att hon hela tiden slår nya rekord i pinsamhet är ingen nyhet, men betänk då att människan som parasiterade på mig är snäppet värre!! Hon har bara (tack och lov!) inte lyckats hitta ett offentligt forum att nå ut på än...!

Nåväl, känns väldigt skönt att en gång för alla raderat "stalkern" ur mitt liv. Hon nästlade sig in som en liten orm, men blev utkastad nästan lika snabbt som hon slingrat sig in. Nu måste jag bara radera det här vidriga tvprogrammet ur mitt medvetande oxå!!! :-S

Komamätt...

Begreppet komamätt har fått en helt ny innebörd. Jag och Hannah var på en "after work" på Ljunggrens ikväll och deras mat är så kriminellt god att jag helt enkelt inte kunde sluta äta!! :-P Jag bara fortsatte och fortsatte proppa i mig av spicy tuna, vårrullar, edamame och som kronan på verket vardera en kola paj och en friterad glassportion med nåt slags banan-choklad fondant, hysteriskt gott...! Måste ha fått i mig en hel veckas kaloribehov i en enda sittning. Senast jag var så här skrämmande proppmätt var när jag fyllde tolv år och hade födelsedagskalas och råkade äta tårta och godsaker tills det bokstavligen kom ut - om inte genom öronen så iaf samma väg det kom in - bara för att en kvart senare gladeligen sluka en pizza...!! (Det här var långt innan man hört talas om saker som matmissbruk och bullemi, och i mitt fall var bullemin hur som helst synnerligen falsk eftersom jag ju grämde mig som attans över att jag "slösat" allt det goda genom att äta så jag kräktes, haha!) Ikväll var jag inte långt ifrån att upprepa min barndoms trauma. Men som sagt, ibland är det värt det och ikväll var det det! Dessutom ska jag bli "tjock&stark" igen, så det känns som jag är på rätt spår...! ;-)

Måste bara tipsa om en hur j-a bra låt som helst innan jag återgår till komastadiet på soffan. Det här kommer bli årets hit, det är jag säker på!! Lyssna på texten, fullkomligt GENIAL!! :-D

http://www.cbms.se/

Träningsvärk och annat smått&gott

Idag har jag träningsvärk i princip över allt, särskilt i mina lats, känns underbart!! :-D Lyckades dessutom genomföra ett helt ok benpass ikväll - med tanke på att förutsättningarna inte var optimala. Jag var dock rätt seg eftersom det blev en sen kväll med grannarna igår. Vi gick ner till den lokala krogen för att fira att Freddan flyttar ihop med sin tjej och det blev väl ett glas (eller två) för mycket... Men det var himla trevligt, så det var det värt! När vi kom hem gick vi först upp till mig en stund, sen kom vi på den briljanta idén att låta Flisan gå ner till Robban för att se hur han bor. Hon har försökt smita ut och följa efter honom nästan varenda gång han kommer upp och hälsar på oss, så vi tänkte låta henne stilla sin nyfikenhet över var han försvinner varje kväll när han går ut genom dörren. Det var en mycket uppskattad utflykt, och nu verkar faktiskt den värsta nyfikenheten lagt sig oxå. Hon har inte sprungit till dörren en enda gång idag och försök tränga sig ut. (Flisan mår förresten bra nu. Hennes magproblem var bara förstoppning och nu fungerar allt som det ska igen, skönt!)



Nej, nu är det dags att krypa ner i sängen tillsammans med Barak Obama. Himla skön snubbe det...! ;-) Fast det j-a PUCKOT som översatt honom till svenska borde fan pryglas offentligt - det här är den värsta översättning jag någonsin sett av en engelsk bok, och då tar jag även in Åke Ohlmarks vedervärdiga slakt av Tolkiens Ringen Triologi!! (Ok, i ärlighetens namn kanske Åke är snäppet värre än den här pajasen, men honom kan man ju iaf garva åt...!) Nä, läs ALDRIG den svenska översättningen av Obamas bok "Min far hade en dröm", läs den för guds skull på engelska!!! Men framför allt: LÄS DEN! :-)

Ok, då håller vi tummarna igen...

Har kört mitt första pass i gymmet sedan "nackskottet" förra veckan. Det var ett ryggpass, får se om nacken håller den här gången... Har även känt av ländryggen rätt kraftigt senaste tiden - nog är det ju förjäkligt att man ska ha så mycket krämpor och problem vid min unga ålder!! (Jag är ju bara "23+"... ;-P) Som om det inte var nog med krämpor i familjen så har Flis oxå fått problem med sin mage. Hoppas hon mår bättre tills imorn, annars måste vi till doktorn... :-(

Nu ska jag gå å sova å drömma om stora muskler och fantastiska gympass! :-D

*håller tummarna!!*

Vilken vecka...

Fy vilken vecka det varit... När man precis kommit igång med träningen på allvar så går man och får "nackskott" (d v s ett ryggskott fast högre upp). Har varit helt knäckt, bokstavligt talat, och vi ska inte ens tala om värken! :-( Men nu efter diverse naprapt- och massagebehandlingar börjar det bli uthärdligt. Imorn ska jag göra comeback i gymmet igen och jag hoppas verkligen kroppen håller den här gången. Det trista är att så fort kroppen crashar så gör dieten det oxå. Jag har helt enkelt inte tillräckligt bra disciplin när jag blir nedstämd! Måste nog läsa om "The Secret". :-) På tal om det, vi hade fått en postavi till jobbet idag för att hämta ut ett rekommenderat brev som psykfallet (jag berättade om henne i tidigare inlägg) hade skickat till oss. Jag kastade den självklart i papperskorgen. Trots att jag är en aning nyfiken på vad den dåren kan ha kokat ihop för galenskaper den här gången så tänker under inga omständigheter göra henne det nöjet att ta mig en långpromenad till posten för att hämta ut hennes löjliga lilla rekommenderade brev! Fanskapet bor ju precis ovanför salongen - vill hon mig nåt får hon väl slänga in det genom brevinkastet...! Kan bara inte komma ihåg när jag skulle ha beställt henne på halsen från universum...? Får väl göra en avbeställning!! ;-)

Nu ska jag gå och göra mig en till kopp te och fortsätta kolla på dokumentären om den sjukligt religiösa polygamisekten FLDS i USA. Helt otroligt att det finns en stor grupp människor i den civiliserade delen av världen som har exakt samma inställning till kvinnor och barn som talibanerna i Afghanistan...!! Frågan är om inte dom här blådårarna t o m är snäppet värre än sina extrembröder talibanerna! Talibanerna är ju iaf EMOT all form av sexuella relationer medan dom här sekterna predikar FÖR sexuella relationer med fram för allt små barn...!! Vilka fruktansvärt onda och vedervärdiga as!!! Skulle jag va som dom och trodde på helvetets existens, skulle jag vara JÄVLIGT orolig...!! Om någon har första parkett reserverat i den innersta kretsen är det tveklöst dom här monstren!!! :-S

Dagen efter kvällen före...

Jaha, så råkade man gå ut igår igen. Jag som inte hade tänkt gå ut förrän jag åker tillbaka till LA i juni, men å andra sidan var väl inte det särskilt realistiskt av mig. Jag och ett gäng härliga tjejer var på Bon Palais på schlagermiddag igår. Trots att jag inte är nån schlagerfantast - tvärtom - så var det fantastiskt roligt!! Idag var det dock mindre roligt... Har varit löjligt "tung i huvudet" hela dagen, men det var det värt. :-) Det enda jag grämer mig över är att jag inte hunnit träna. Eller hunnit å hunnit... Orkat ska jag väl säga!

Nu ska jag fortsätta kolla på mitt favvo prgram: Most Haunted. Scary shit...!!

:-O

En helt vanlig torsdag

Idag blev en oväntat lugn dag. Fick två avbokningar på raken och kunde boka om dom andra kunderna - jag blev alltså otippat ledig så här en helt vanlig torsdag! Känns skönt eftersom jag jobbar i helgen. Passade på att kolla upp lite saker inför min LA flytt. Lika bra att börja nu så man inte behöver göra allt i sista sekunden. Körde ett rejält benpass för första gången på över tre veckor oxå. Gick rätt bra med tanke på att jag tappat tre kg och därmed även en del styrka under tiden jag var sjuk. Snart har man inte bara tagit igen det utan ökat känns det som! Det är så fantastiskt kul att vara frisk och kunna träna!! Förstår mig verkligen inte på människor som inte "gillar" att träna! Tror dom är rädda för något... Att utmana sin kropp och svettas kanske. Och det är ju bland det roligaste som finns!! :-D (Dom har väl helt enkelt aldrig försökt, tragiskt egentligen.) Känner att min nya mission här i världen är att inte bara lära människor hur dom blir snygga på ytan utan få dom att bli det på allvar - välmående och fräscha innifrån och ut. Jag ska bli personal trainer over there! ;-)

California dreaming part 2

Åååååååh jag är å sjuuuuukt sugen på att flytta till LA permanent NU att det kryper i hela kroppen på mig!!! :-P Var bara tvungen att boka en resa dit i sommar igen, så se upp Cali - here I come!!! ;-D

30 meter hår på ett dygn...! :-O

Ok, lika bra att ta tjuren vid hornen å ta tag i garderobsutrensningen nu på en gång. Om inte jag gör det lär väl ingen annan göra det åt mig - knappast katten i alla fall. (Även om jag vet att hon självklart kommer hjälpa till på sitt eget lilla vis...!) Har genomfört ännu ett skapligt träningpass på gymmet ikväll - om jag bara kunde bli av med den här fruktansvärda kolhydratscravingen oxå skulle allt va på topp. Nåja, det får väl ta sin lilla tid...









Idag var en väldigt lugn dag på jobbet. Inga polisutryckningar och kollegan är ledig. Klippte en av mina absoluta favvo kunder, Teo. Han går i trean nu (tror jag) och han har alltid såna intressanta funderingar...! Idag påstod han med bestämdhet att han sett en film i skolan där dom sa att håret växer 30m per dygn. Jag tyckte det lät väldigt, väldigt mycket och undrade om han druckit nåt konstigt te när han såg filmen - vi hade nämligen en stund innan diskuterat favorit teer. Han skrattade och sa att det hade han inte alls gjort, och han hade inte drömt heller. Till slut kom han på - efter att ha funderat ett tag - att dom nog kanske hade sagt att håret växte 1cm på 30 dygn istället. Det tyckte jag lät mer bekant. Nåja, det här bevisar väl bara att det inte är så lätt att hålla reda på detaljerna i alla lägen, hahaha...!

Det händer i alla fall grejer...!

Jaha, så var det då dags igen. För tredje gången på väldigt kort tid slirar en piketbuss i full utryckning in framför salongen. (Det var polispådrag i lördags oxå, nån dårfink hade visst barrikaderat sig i källaren till vår byggnad, men då var jag inte på plats så jag kan tyvärr inte ge någon ögonvittnesskildring av det.) Den här gången var det en skum typ i en minst lika skum bil som var föremål för en polisjakt som fick ett abrupt slut utanför vår salong. Vi ligger vid en korsning där vägen övergår att bli enkelriktad och precis här fick han som blev jagad möte och var tvungen gira undan upp på trottoaren varpå han försökte göra en u-sväng för att ta sig förbi polisen. Det gick så där kan man säga... Piketbussen skar av hans flyktväg, och sen var han fast - alldeles utanför fönstret till vår lilla salong! Snubben blev handcuffad, muddrad och slutligen inslängd i bussen medans hans bil genomsöktes noggrant. Tydligen hittade dom något av intresse för dom beslagtog minst en hans väskor vad jag kunde se. Min kund påpekade att det minsann händer grejer när man klipper sig hos oss och jag sa att det där var vardagsmat - det är ALLTID action på vår "lugna gata"! Jag berättade för henne om incidenterna från förra veckan och hon höll med om att det verkade vara mer drama i kvarteret än man kan tro vid en första anblick.

På tal om silvergruvor i Afrika: Nu har jag ÄNTLIGEN kommit igång med träningen igen efter diverse uppehåll för resor och sjukdom. Jag var på gymmet ikväll, för första gången på drygt tre veckor, och det kändes underbart! Det gick givetvis inte helt lysande men det gick ändå över förväntan. Ser framemot en rejäl träningsvärk i rygg och baksida axlar imorn. Hade tänkt införa en striktare träningsdiet från och med nu oxå, med enbart EN "fuskdag" i veckan, men det sket sig redan när jag kom hem... Jag råkade som av en slump hitta min godispåse från i lördags, och nu sitter jag här framför datorn och skriver samtidigt som jag snaskar i mig sötsaker. Jag kom nämligen på att jag faktiskt fortfarande äter penicillin för min bronkit. Och så länge man äter penicillin är man ju sjuk. Och när man är sjuk är det faktiskt synd om en. Och när det är synd om en FÅR man ju äta godis! På så sätt klarar jag mig undan "lördagsgodis-regeln" med (hyfsat) gott samvete...! :-D

California dreaming

Suck... Fy FAAAAAN va trist det är i det här j-a piss landet!! :-( Sitter å glor ut genom fönstret på nåt slags grått svinkallt snö-regn. Kan inte bli mycket värre än så här känns det som! Gud va jag önskar att jag var I Cali igen!!! Har suttit och googlat lägenheter och hittat mitt drömställe i the Grove, LA. Ska gå å ta itu med tre veckors tvätt om några minuter, tvättstugan har varit trasig - igen. Måste fixa med allt så jag kan ge mig av härifrån a s a p...!!

Vad väljer man?? Det här:

Eller det här:

Suck... Ja, det är bra att man kan drömma iaf! :-)

Mycket märkliga människor, forts...

Jo, som jag nämnde tidigare dök en psyksjuk kvinna som bor i huset där vi har vår salong upp i torsdags och skrek och gapade att hon skulle ha pengar av oss. Det är inte första gången hon trakasserat oss, hon har dessutom gjort sig ovän med i princip varenda hyresgäst i byggnaden, så jag har gjort mycket klart för henne att hon är portad på salongen på livstid och aldrig mer får sätta sin fot där. Därför har hon varit slug nog å sett till att bara dyka upp när jag inte varit på plats och den här gången var inget undantag - hon trodde att min kollega var ensammen eftersom jag satt i personalrummet och läste en bok.

Döm om hennes förvåning när jag helt plötsligt dök upp från bakom kulisserna och frågade vad som stod på. Hon hade tagit med sig en stackars oinsatt granne som "vittne" - till vad är minst sagt oklart. Jag hade inte mer än hunnit fråga förrän hon satte igång att gapa igen. Jag påminde henne om att hon var portad och att all kommunikation med oss därför skulle skötas skriftligen. Vidare hänvisade jag henne till allmänna reklammationsnämnden om hon hade klagomål på vårt arbete, men det är väldigt svårt att resonera med någon som inte är mentalt med i matchen - det var som att tala till en vägg! Vi hade kunder i salongen, varav en oturligt nog ny kund, som naturligtvis undrade vad som stod på. Efter att upprepade gånger bett den här labila människan avlägsna sig - t o m hennes "vittne" bad henne lugna ner sig och gå ut - såg jag ingen annan utväg än att ringa polisen. När hon äntligen fattade att jag menade allvar blev hon skärrad och satte igång att ringa polisen själv. Jag påpekade att det var väldigt onödigt, eftersom jag redan hade ringt och dom var på väg, och att hon kunde tala med dom personligen om en liten stund.

Jag hade knappt hunnit lägga på luren förrän en piketbuss med blåljus och sirener på för fullt slirade in framför salongen. Ut vällde en hel drös med uniformerade poliser! Det stod omedelbart klart för dom vem som var boven i dramat så hon blev snabbt bortplockad. Sedan blev jag och min kollega förhörda om incidenten inne på salongen medan vi försökte sköta vårt arbete som vanligt. Det hela var aningen pinsamt och vi förklarade för våra kunder att det inte hörde till vanligheterna att vi hade uniformerat polisbesök på salongen. Som tur var var dom väldigt förstående och tyckte till och med att det var lite spännande! (Att två av poliserna var extra snygga uppskattades särskilt av min kvinnliga kund...!)

Igår kom tjejen som den psyksjuka kvinnan släpade med som "vittne" in på salongen och bad om ursäkt för allt drama. Hon hade inte haft en aning om att den här galningen tänkte komma ner och i princip försöka råna oss, utan till henne hade hon sagt att hon tyckte det var jobbigt att gå ner själv och behövde stöd. Hon tyckte synd om henne och följde därför med. (Psyokot är väldigt bra på att manipulera människor som inte känner henne - hon har även lurat oss till att göra saker för henne många gånger innan vi fick klart för oss vad hon var för en typ!) När det sedan gick upp för henne vad som stod på kände hon sig jättedum och ville komma in och förklara att hon inte på något sätt tog den galna kvinnans parti! Vi sa att det var ok, och att vi förstod henne. Vi har ju oxå gått på hennes lögner och manipulativa sätt förut. Tjejen blev mycket lättad och sa att nu kunde hon andas ut för hon hade knappt kunnat sova för att hon var rädd att vi skulle tro att hon höll med galningen.

Man kan lugnt säga att det händer grejer på vår salong. Om det inte i grund och botten vore så tragiskt hade man kunnat skratta åt det. Tyvärr inträffar såna här saker med jämna mellanrum på grund av att det inte längre finns någon psykvård i vårt land. Det enda man kan hoppas på nu är att den här mycket sjuka kvinnan ändå får någon slags professionell vård - lika mycket för hennes skull som för alla oss andra som blir lidande av hennes galenskap!

Mycket märkliga människor...!!

Igår var en arbetsdag likt alla andra - ända fram till runt halv fem tiden då jag och min kund observerade en mycket märklig man utan byxor, men med ett blått skoskydd på huvudet, en bit längre ner på gatan. Han ägnade en lång stund åt vad som såg ut att vara en mycket omsorgsfull utsmyckning av en parkerad bil, men när jag lite senare promenerade förbi platsen där han gett utlopp för sitt skapande såg jag istället en extremt udda och kreativ konstinstalation bestående av bland annat diverse klädesplagg, grenar, lappar/teckningar samt en brun läder portfölj i en stor "byggbag" full av grus och annat byggbråte. Jag vet ännu inte om det här var nåt slags dolda-kameran-inslag eller om det verkligen var en missförstådd konstnär som rockade lös på gatan en vanlig onsdags eftermiddag, men oavsett så tycker jag det var ett annorlunda och roligt inslag i vardagen! :-)



Idag var oxå en helt vanlig dag på jobbet - ända fram till att en skogstokig grannkvinna kom in på salongen och gapade och skrek att min kollega hade hällt (falu?) rödfärg i huvudet på henne och därmed förstört hennes hår så till den milda grad att hon varit tvungen att lägga in sig på sjukhus, o s v, o s v... Nu ville hon ha pengarna tillbaka. Omedelbart. Kontant! (Allt det här med rödfärgen skulle dessutom ha hänt för snart tre månader sedan.) Det märkliga i kråksången är att vi sett samma kvinna hejandes glatt på oss, frågandes om vi kunde göra henne diverse tjänster hit och dit (som anmärkningsvärt nog ofta innefattade nåt slags gratis hårvård) ända fram till för ungefär en vecka sedan - när hon för första gången stormade in på salongen med dessa absurda beskyllningar. För övrigt ungefär samtidigt som hennes hyra skulle ha varit betald (hon är arbetslös sedan många år tillbaka och har aldrig några pengar). Innan det hade hon inga som helst problem med varken frisyren eller oss. Och det var inte heller nåt större fel på vare sig hennes hälsa eller hårbotten...! MYCKET märkligt sammanträffande!!! :-O





Vad som hände sedan förtäljer jag om vid ett annat tillfälle. Jag fick precis syn på mat-& sovklockan och insåg att det är waaaaaaay past min bedtime...! Därför säger jag natti natt för ikväll och på återhörande! :-)

If u cant beat them - join them...!

Efter diverse påtryckningar, och framför allt på grund av de helt osannolika händelser som regelbundet inträffar i mitt liv, har jag till slut gett vika och kastar mig nu in i blogvärlden - trots att jag alltid varit väldigt anti denna...!
Jag gör det mest för mina egna memoarer skull, så jag ska kunna komma ihåg allt roligt och galet som händer i det dagliga livet, men även för att mina vänner långt borta ska kunna hänga med i svängarna.

If u can't beat them, join them!! ;-)