Drömmar

Jag drömmer ju alltid en massa märkliga drömmar och jag kommer oftast ihåg allihopa, men den här gången drömde jag en annorlunda dröm. En sån dröm som det var länge sedan jag drömde sist. Jag drömde om min vän Linda. Hon kom till mig och det var som att vi inte hade varit ifrån varandra en sekund, allt var precis som förr. Jag blev överlycklig över att se henne igen, kramade om henne och sa: "Jag VISSTE väl att du inte är död Linda, åh vad glad jag är att du är här!!" och hon svarade som hon brukar i de här drömmarna: "Klart jag inte är död, jag säger ju det. Jag är bara någon annanstans, det vet du!" och så log hon sitt stora härliga Linda leende. Vi fortsatte småprata och hon visade mig ett nytt läppstift som hon hade köpt. Det var ett klarrött något transparent läppstift från Kicks - kommer till och med ihåg att det hette 'Kicks Duo no 5'. Jag provade det och konstaterade det var snyggt och att jag oxå skulle köpa ett likadant. Sedan visade jag henne mina nya skor som jag precis hade inhandlat. Hon tyckte dom var fina och vi beundrade dom ett tag. Det var så underbart att bara få göra typiska tjejgrejer med henne igen! Vi bestämde oss för att ta en promenad runt Trekantensjön i Liljeholmen. Det var varmt, solen sken och vi försökte hinna ta igen allt som hade hänt oss under de år som gått sen vi sist sågs. Jag var så oerhört lycklig av att bara vara i hennes sällskap och få SE henne igen!! Den där glada vackra Linda med sitt varma smittande leende som jag saknar så fruktansvärt mycket. Helt plötsligt väcktes jag av den skoningslösa ringsignalen från alarmklockan och drömmen dog ut. I min förvirring när jag precis slog upp ögonen för att trycka på snoozeknappen var jag fortfarande euforisk över att Linda är här, men sen när jag vaknade fullt insåg jag att allt ju bara var en dröm och att ingenting har ändrats... Varenda gång det händer är det som att hon dör en smula på nytt och jag kan känna efterdyningarna av den förlamande sorgen som fullkomligt slukade ett år av mitt liv. Men det är ändå värt det, dom här små stunderna av total lycka när jag får uppleva henne igen. Jag VET att hon fortfarande i allra högsta grad lever, hon gör det bara inte i fysisk form längre, och det här är hennes sätt att bekräfta det för mig. Jag bär henne med mig var jag än går.

Midsommardagen...

Tycker det är helt underbart med regn och hagelstorm idag, hoppas det håller i sig hela dagen! Synd bara att det inte var regn igår - passar mitt humör alldeles utmärkt just nu!! Och jag hoppas även att MINST en annan person haft en helvetes helg oxå, men nåt säger mig att han inte har det utan att han istället är förlåten och "nykär" och för fullt planerar sin ack så ljusa framtid tillsammans med sin überlojala älskade sambo. Naturligtvis skyller han allt på mig och påstår att jag ljuger och bara vill förstöra deras kärlekslycka. Att det aldrig hänt nåt mellan oss egentligen och OM det nu har det så var det ju så klart mitt fel - han kunde helt enkelt inte stå emot, stackarn! Tyvärr så känner jag hans sort alltför väl. Nåja, what goes around comes around...

Jag är så otroligt glad och tacksam att jag har mina katter i alla fall. Det är något särskilt med djur. Dom känner på sig hur man mår och om man är deppig och låg så håller dom sig nära försöker höja ens energinivå. Och det finns ju inget som gör en så harmonisk och full av kärlek som när man har en katt på vardera sida om huvudkudden och en nere vid fötterna och alla tre ligger och spinner unisont. DET är äkta kärlek det!

Den här dagen kommer tillbringas framför tv:n med en påse smågodis och en kanna te. Och som sällskap har jag ju det absolut bästa man kan tänka sig: mina tre små änglar i päls! Dom får mig att le varje dag, hur jävligt allting annat än må vara. :-)

Man upphör aldrig att förvånas...

Idag är det alltså Midsommarafton och det var meningen att jag skulle ha tillbringat den tillsammans med den sympatiske, trevlige killen som jobbar som dörrvakt på ett ställe på Söder och som jag dejtat i en dryg månad nu. Vi har umgåtts intensivt den senaste tiden och allt har känts jättebra och lovande. Min "dejt" har gång på gång upprepat hur otroligt kär han är i mig och att han verkligen vill satsa på oss på riktigt. Han ville att vi skulle bygga ett seriöst förhållande tillsammans eftersom allt känns så himla RÄTT: vi har samma intressen när det gäller träning och hälsa (han tävlar i bodybuilding och jag skulle väldigt gärna vilja börja träna ännu mer så jag eventuellt kan tävla i fitness nån gång), vi kommer båda från samma hemstad i Norrland, är jämngamla och har samma värderingar här i livet - helt enkelt en perfekt bas att bygga nåt hållbart på! Han berättade för mig på vår första date att han har haft ett oerhört problemfyllt och destruktivt förhållande i 6 år tillsammans med sitt ex. Han har egentligen aldrig älskat henne, bara tyckt väldigt mycket om henne som vän, men eftersom hon trots deras många duster och konflikter ändå alltid ställt upp och stöttat honom i vått och torrt har han stått ut så länge. Han ville dock vara ärlig och berätta för mig på en gång att han varit ett riktigt svin mot henne - han hade en affär med en annan kvinna i 4 år bakom hennes rygg och det var viktigt att jag skulle få veta det om honom från starten så det inte kommer fram senare och förstör tilliten mellan oss. Det var dock första och enda gången i hans liv han varit otrogen mot en tjej - han hade aldrig varit det mot någon annan och han ville aldrig någonsin göra om det! Ha sa att han skämdes och mådde otroligt dåligt över vad han gjort mot sitt stackars ex och upprepade att om han bara verkligen hade älskat henne hade det aldrig hänt. Jag tyckte det var stort av honom att vara så ärlig och öppen om sitt snedsteg och jag höll med om att om man genuint älskar någon kan man självklart aldrig göra så mot den personen.

Det kändes himla skönt att äntligen ha träffat en reko kille som la alla kort på bordet direkt, som även berättade om sina mindre smickrande sidor och som var ångerfull och faktiskt hade lärt sig nåt av sina felsteg. Han kändes som en man att lita på, en rejäl Lulekille som inte ljuger, misshandlar och inte finner nåt nöje i att vara otrogen - till skillnad från den psykopata alkohol- och drogmissbrukande hustrumisshandlaren/våldtäktsmanen/pedofilen/et.c, "Danny Boy" jag berättade om tidigare och som jag kastade ut i februari efter ett inte ens 4 månader kort förhållande då han misshandlade mig för andra gången. (Jag vet, man ska ALLTID gå efter första slaget, men första gången det hände bagatelliserade jag det och trodde det var en engångsföreteelse. Nå väl, man lär sig som sagt av sina misstag...) Kort och gott, den här nya killen verkade nästan för bra för att va sann och det enda lilla "smolket" som komplicerade vår relation en aning var att han hade blivit tvungen att flytta tillbaka till sitt ex, med vilken han hade gjort slut för ungefär ett halvår sedan, eftersom hans egen lägenhet höll på att renoveras just nu. Vi kunde alltså aldrig ses hemma hos honom utan bara hos mig. Till en början var jag misstänksam och frågade gång på gång om det verkligen var slut eftersom jag tyckte det är konstigt att man flyttar hem till sitt ex när lägenheten renoveras - för mig känns det mycket mer naturligt att flytta till en kompis - men enligt honom var dom fortfarande goda vänner och båda hade ju gått vidare. Det var inget märkvärdigt med det. Dessutom skulle hans lägenhet bli klar nu veckan efter Midsommar så från och med då skulle vi kunna vara hos honom oxå. Min misstänksamhet dog så småningom ut då jag märkte hur seriös han verkligen var: han presenterade mig för sina vänner, han ville lära känna mina vänner och sa öppet framför dom att han är "så förälskad" i mig! Dessutom satt jag bredvid när hans mamma ringde en gång när han var hemma hos mig och han berättade för henne att han hade träffat en jättefin Luletjej som var så bra på alla sätt och vis - OCH hon kunde till och med laga jättegoda palt...! Gjorde mig varm i hjärtat. :-)

För ungefär en vecka sedan frågade jag om han skulle kunna tänka sig att tillbringa Midsommarhelgen med mig, såvida han inte hade några andra planer. Jag föreslog att vi skulle göra nåt lågmält, kanske bara grilla i parken och sen ägna oss åt varandra. Han sa att han inte hade några planer överhuvudtaget och att han inget hellre ville än att fira Midsommar med mig. Han skulle genast fixa hundvakt så han kunde stanna hela helgen. Jag blev jätteglad och började planera för en mysig grill-picknick med god mat och dryck för oss två och såg fram emot en lugn Midsommarafton med en man jag verkligen tyckte om - och som tyckte minst lika mycket om mig. Det kunde inte bli bättre! Döm om min förvåning när jag för tre dagar sedan upptäcker att jag fått ett mail från vad jag fram tills dess trodde var killens ex (som han enligt egen utsago ju bara var "god vän" med)...! Hon skrev ett halvaggressivt mail där hon sa att någon hade sett mig stå och "hångla" med hennes kille utanför hans jobb förra helgen och ville veta om det stämde och vem fan jag var som var ute efter hennes sambo??!! Jag blev naturligtvis chockad och svarade att jag inte hade en aning om att hon fortfarande var hans flickvän, att jag trodde dom hade gjort slut för ett halvår sen och att båda hade gått vidare som han hade sagt till mig att dom gjort. Då upplös hon mig om att så inte var fallet utan att den här killen så sent som i lördags (dvs efter att vi redan bestämt att vi skulle fira Midsommar ihop) hade sagt att han älskade henne och ville ta deras förhållande till nästa steg: det vill säga gifta sig och skaffa familj med henne...! Vidare berättade hon att han varit otrogen mot henne förut, vilket jag ju redan visste, men vad jag däremot INTE visste var att han bedragit henne inte bara med en utan massor av kvinnor under hela deras 6 år långa förhållande. Men det mest chockerande hon berättade är ändå att den brud han haft på sidan om i 4 år nu var på smällen och skulle föda hans unge om bara några månader!!! "Exet" frågade om vi hade haft sex med varandra han och jag. Killen hade nämligen svurit på att han aldrig rört mig, att vi bara var goda vänner sedan länge tillbaka (från Luleåtiden) och hon ville ju så gärna tro honom. Jag sa som det var: jag är hemskt ledsen men vi har så klart haft sex och jag har aldrig någonsin umgåtts med honom förrän HAN tog kontakt med mig på facebook (detta jävla facebook igen!!) för en dryg månad sedan. Jag sa vidare att jag är uppriktigt ledsen för hennes skull och att jag givetvis aldrig hade släppt in honom i mitt liv om jag inte varit övertygad om att han oxå är singel, precis som jag! Tjejen nöjde sig inte med mitt svar utan några timmar senare får jag ett nytt mail där hon undrar om det verkligen är sant att vi legat med varandra. Jag säger återigen att jag beklagar men, ja, så är fallet. Trodde det skulle räcka men dagen efter får jag ett tredje mail från henne där hon nästan ber mig säga att jag inte haft sex med hennes sambo...! Jag lackar ur och svarar: "VI HAR KNULLAT SOM KANINER I EN MÅNADS TID, VAD EXAKT ÄR DET DU INTE FÖRSTÅR??!! VILL DU HA DETALJER??" Sen lugnar jag ner mig och berättar för henne att jag vet var alla tatueringar sitter på hans kropp, samt andra fysiska kännetecken, och att jag än en gång är uppriktigt ledsen och tycker det är tråkigt att hon har så låg självkänsla att hon låter någon behandla henne så fruktansvärt illa och respektlöst. Jag önskar henne allt gott och hoppas att hon en dag ska inse att hon är värd mer än så och börjar älska sig själv. Trots allt detta säger "exet" att hon "ÄLSKAR" den här mannen och vill tillbringa resten av sitt liv med honom. Enligt henne är "kärleken blind" (även om jag i det här fallet skulle vilja säga att den inte är blind utan snarare helt jävla DUM I HUVUDET!!!) och hon vill att jag ska lova att lämna honom ifred och låta henne få ha honom...! Till det svarar jag bara: varsågod, han är all yours...!!!! :-S

Jag vet inte vad som är värst egentligen: att någon kan vara så fruktansvärt GENOMUSEL att dom medvetet ger sig in för att dupera, manipulera, ljuga och såra andra på grund av sitt bortom egoistiska självbekräftelsebehov, att man i princip är beredd att förstöra andras liv bara för kicken att veta att någon är olyckligt kär i en, eller att det finns människor som inte bara accepterar den här typen av beteende utan rent av vill ha det i sitt liv...!! Hur som helst så kan jag bara än än gång uppgivet konstatera:

Man upphör aldrig att förvånas...

"GLAD MIDSOMMAR"!!

Det bidde ingen karaoke...

Han var för feg min bror, han vågade inte sjunga ikväll så det blev tyvärr inget youtubeklipp med hans karaokesång... Förmodligen hade han inte fått i sig tillräckligt mycket öl. Och jag var väldigt duktig och höll mig enbart till Cola faktiskt. Nu ska jag krypa ner i sängen med den underbara boken "Blonde" av Joyce Carol Oates. Ni som inte redan läst den: GÖR DET! Den är verkligen fantastisk!! Lämnar er med en länk till ett youtubeklipp av den ljuvliga Marilyn Monroe istället: http://www.youtube.com/watch?v=Q_aqOTVKebY

Natti natt!

Tjoho va det va livat i holken i fredags!

Det är skoj att man fortfarande ändå har en viss dragningskraft på det motsatta könet, trots att man ju numera är lite till åren kommen. ;-) Igår var jag ute på en mycket trevlig så kallad AW tillsammans med snygg-systrarna från Boden och knappt hade vi satt våra välmanikyrerade tassar utanför dörren förrän ett gäng småpojkar försökte ragga upp oss, haha! Dom små liven blev dock omgående bortjagade av en minst sagt märklig man som förmodligen skrämde oss långt mer än pojkstackarna....!! Vi spenderade vår lilla AW till största delen på Söder, mycket trevligt måste jag säga! Insåg att jag hänger alldeles för lite på "hemmaplan" - det ska det bli ändring på. Och jävlarns va snygga karlar det står i en del av dörrarna där måste jag oxå få säga, mumsmums...!! ;-)

Nu ska jag och min bror gå ner och göra Kransen osäkert. Han har lovat att han ska sjunga karaoke på the Swan ikväll som han brukar - ska försöka filma och lägga ut honom på youtube. Länkar här sen så klart!

Tjolahopp å hej!

Tillökning i familjen! :-)

Som vanligt har ju iiiiiingenting hänt sen sist, nä då, inte alls...! ;-) Men innan jag åter igen kastar mig in i the real life drama show som är mitt liv så ska jag be att få presentera några nya familjemedlemmar:

Ringo

Lilla Mys

Semlan

(Och så har jag ju boostat mina pectoralis oxå - om det nu va nån som missat det...!)

Tänk om man faktisk SKULLE börja blogga på riktigt...

Med tanke på den uppsjö av oändligt innehållslösa människor, med oändligt meningslösa liv som bloggar om allehanda oändligt ointressanta saker så kan väl även jag börja blogga på riktigt?? För i mitt liv HÄNDER det ju faktiskt saker! (Och då menar jag inte saker som: "åh, idag köpte jag en ny kajalpenna.....WOOOOOW!!", utan real-life-drama!)

Vi kan väl börja med en liten re-cap:

Sist jag skrev var alltså i december 2009 och jag hade precis blivit indragen i Tiger Woods-härvan. Sedan passerade 2010 0ch nu är vi mitt i 2011 - som framgått är jag inte direkt den mest dedikerade av bloggare, hahaha...! Om man ska sammanfatta 2010 så började året med att jag hyrde ut salongen och lägenheten, flyttade till Malmö och bodde där i några månader i väntan på att jag skulle kunna ta mig iväg till USA och starta upp en ny salong tillsammans med några väninnor i LA. Som vanligt när jag får för mig att jag ska göra nåt så blir jag väldigt ivrig och vill att allt ska ske NU! NU! NU! och jag tog mig inte tid att leta rätt på lämpliga efterträdare att ta över vare sig mitt företag eller lägenheten utan råkade av bara farten leja ut alltihop till en dumsnål kommunist och en makalöst korkad liten bimbo. BIG MISTAKE!!! :-O Det slutade med att den dumsnåla kommunisten helt sonika sket i att betala produktlagret hon köpt upp av mig plus några månadshyror för salongen. Vidare stal hon hela mitt kundregister när jag kickade ut henne och, självklart, eftersom jag hyrde ut lägenheten till henne bröt hon naturligtvis alla förhållningsregler även där. Den urblåsta lilla bimbon sket oxå hon i att betala sina sista stolshyror med motiveringen: "vaddå, men jag jobbar ju inte på salongen längre??". Jag försökte förklara att om man skriver på ett kontrakt med tre månaders uppsägningstid så betyder det att man MÅSTE betala tre månaders hyror efter uppsägningsdatum - oavsett om man är kvar eller inte - men det kunde hon inte greppa. Tydligen så var hennes skalle till och med ännu fetare än hennes hy så det där gick aldrig in.

Jag märkte rätt tidigt att det inte funkade med mupparna som hyrde av mig så jag blev tvungen flytta tillbaka till Sthlm och blev inneboende med min bror några månader. Flisan fick flytta hem till föräldrarna, eftersom bror är allergisk, och där förälskade hon sig i min far så där är hon kvar - trots att jag givetvis saknar henne varenda sekund av varenda minut varenda dag, hela tiden!! Jag gjorde ALLT jag bara kunde för att hjälpa idioterna få ruljans på salongen, men det var som att försöka coacha två sengångare till effektiva hundrameterslöpare - det vill säga omöjligt. Under tiden var jag tvungen hitta alternativa sysselsättningar medan jag levde i den naiva förhoppningen att sengångarna när som helst mirakulöst skulle förvandlas till duktiga sprinters så jag skulle kunna åka till USA. Jag hann bland annat med att spela in ett pilotavsnitt till en serie där jag och min skönsjungande väninna skulle intervjua ett antal personer vi var nyfikna på. En solig sommardag begav vi oss sålunda tillsammans med en filmare ut till mångsysslaren och levnadskonstnären Nalle Knutsson för att spendera förmiddagen i hans grandiosa våning i Blåsut samtidigt som vi dokumenterade det hela. Det var en minst sagt intressant dag, men tyvärr lades projektet på is så omvärlden gick miste om "Nalles show 2" - men vi hade vansinnigt kul i alla fall!! :-D

Resten av sommaren 2010 fortsatte med diverse galna upptåg och mycket festande tillsammans med mina fantastiska vänner. Den går helt klart till historien som en av de roligaste i mitt liv! Men sen kom hösten och jag blev intensivt uppvaktad av en man som jag mött på internet och blev förälskad. Jag tyckte dock "Danny Boy", som han kallade sig, verkade lite för bra för att va sann redan från första början. Han sa och gjorde precis allt som män bara gör i filmernas förtrollade värld och nu i efterhand kan jag självklart se att det hela var en inövad och välrepeterad rutin han kört otaliga gånger på otaliga kvinnor...! Trots att han var så intensiv och hela tiden upprepade att han ALDRIG känt så starkt för någon som han gjorde för mig hade jag känslan att nåt inte riktigt stämde med honom och vad han berättade om sitt liv. Där fanns lite för många frågetecken, lite för många luckor, och dessutom var han ju så extremt PÅ och ville rusa fram i hundranittio...! Bara efter en dryg månads bekantskap friade han till mig och sa att han varit och tittat på ringar - vilket, trots att jag tyckte det var lite gulligt att han var så enormt kär, kändes skrämmande. Han ville dessutom att vi genast skulle försöka skaffa barn (fast han redan hade två döttrar från två olika äktenskap, men dom hade han så gott som ingen kontakt med) och jag kände som sagt djupt inom mig att något var väldigt fel. Exakt hur fel hade jag ingen aning om förrän han ca 3,5 månad in i förhållandet visade sitt riktiga jag och misshandlade mig och slog sönder min nya dator. Vid det laget hade det framkommit att han är en gravt alkoholiserad drogmissbrukare och dessutom sjukligt svartsjuk. Han lovade mig att söka hjälp för missbruket men istället misshandlade han mig i ett vansinnigt svartsjukeutbrott. Efter att jag kastat ut honom kom det fram att drogerna och svartsjukan var några av hans minsta problem: han är nämligen klinisk psykopat och har suttit inne flera år för att ha misshandlat sin första fru och dotter (som inte ens var 1 år fyllda vid tillfället!) så svårt att båda hamnade på sjukhus...!! Men det här är långt ifrån allt: han har dessutom drogat och våldtagit kvinnor när han jobbade som ordningsvakt på krogen, suttit inne flera år för kokainlangning och kontokortsbedrägerier, misshandlat precis varenda kvinna han haft någon som helst relation till, sol-och-vårat ett otal kvinnor och till följd av detta har han skulder på hundratusentals kronor (behöver jag ens nämna att han är mytoman och tvångsmässigt otrogen??), men det värsta av allt är ändå att jag hört rykten om att han förgripit sig sexuellt på barn (vilket inte skulle förvåna mig ett dugg om med tanke på vad han bevisligen är kapabel till)...!!!! Mysig kille va???!! :-S

Nå vad har vi nu lärt oss av allt detta? Om det ser ut som en anka, går som en anka, låter som en anka och luktar som en anka, så ÄR det med all sannolikhet...just det: en anka! Dessutom: GUT FELLING NEVER LIE!!! (Och nästa gång ni blir förälskad i nån som uppvaktar er på internet: begär ett utdrag ur kriminalregistret INNAN ni släpper in dom i ert hem...!!)

Fortsättning följer............