Idag är det alltså Midsommarafton och det var meningen att jag skulle ha tillbringat den tillsammans med den sympatiske, trevlige killen som jobbar som dörrvakt på ett ställe på Söder och som jag dejtat i en dryg månad nu. Vi har umgåtts intensivt den senaste tiden och allt har känts jättebra och lovande. Min "dejt" har gång på gång upprepat hur otroligt kär han är i mig och att han verkligen vill satsa på oss på riktigt. Han ville att vi skulle bygga ett seriöst förhållande tillsammans eftersom allt känns så himla RÄTT: vi har samma intressen när det gäller träning och hälsa (han tävlar i bodybuilding och jag skulle väldigt gärna vilja börja träna ännu mer så jag eventuellt kan tävla i fitness nån gång), vi kommer båda från samma hemstad i Norrland, är jämngamla och har samma värderingar här i livet - helt enkelt en perfekt bas att bygga nåt hållbart på! Han berättade för mig på vår första date att han har haft ett oerhört problemfyllt och destruktivt förhållande i 6 år tillsammans med sitt ex. Han har egentligen aldrig älskat henne, bara tyckt väldigt mycket om henne som vän, men eftersom hon trots deras många duster och konflikter ändå alltid ställt upp och stöttat honom i vått och torrt har han stått ut så länge. Han ville dock vara ärlig och berätta för mig på en gång att han varit ett riktigt svin mot henne - han hade en affär med en annan kvinna i 4 år bakom hennes rygg och det var viktigt att jag skulle få veta det om honom från starten så det inte kommer fram senare och förstör tilliten mellan oss. Det var dock första och enda gången i hans liv han varit otrogen mot en tjej - han hade aldrig varit det mot någon annan och han ville aldrig någonsin göra om det! Ha sa att han skämdes och mådde otroligt dåligt över vad han gjort mot sitt stackars ex och upprepade att om han bara verkligen hade älskat henne hade det aldrig hänt. Jag tyckte det var stort av honom att vara så ärlig och öppen om sitt snedsteg och jag höll med om att om man genuint älskar någon kan man självklart aldrig göra så mot den personen.
Det kändes himla skönt att äntligen ha träffat en reko kille som la alla kort på bordet direkt, som även berättade om sina mindre smickrande sidor och som var ångerfull och faktiskt hade lärt sig nåt av sina felsteg. Han kändes som en man att lita på, en rejäl Lulekille som inte ljuger, misshandlar och inte finner nåt nöje i att vara otrogen - till skillnad från den psykopata alkohol- och drogmissbrukande hustrumisshandlaren/våldtäktsmanen/pedofilen/et.c, "Danny Boy" jag berättade om tidigare och som jag kastade ut i februari efter ett inte ens 4 månader kort förhållande då han misshandlade mig för andra gången. (Jag vet, man ska ALLTID gå efter första slaget, men första gången det hände bagatelliserade jag det och trodde det var en engångsföreteelse. Nå väl, man lär sig som sagt av sina misstag...) Kort och gott, den här nya killen verkade nästan för bra för att va sann och det enda lilla "smolket" som komplicerade vår relation en aning var att han hade blivit tvungen att flytta tillbaka till sitt ex, med vilken han hade gjort slut för ungefär ett halvår sedan, eftersom hans egen lägenhet höll på att renoveras just nu. Vi kunde alltså aldrig ses hemma hos honom utan bara hos mig. Till en början var jag misstänksam och frågade gång på gång om det verkligen var slut eftersom jag tyckte det är konstigt att man flyttar hem till sitt ex när lägenheten renoveras - för mig känns det mycket mer naturligt att flytta till en kompis - men enligt honom var dom fortfarande goda vänner och båda hade ju gått vidare. Det var inget märkvärdigt med det. Dessutom skulle hans lägenhet bli klar nu veckan efter Midsommar så från och med då skulle vi kunna vara hos honom oxå. Min misstänksamhet dog så småningom ut då jag märkte hur seriös han verkligen var: han presenterade mig för sina vänner, han ville lära känna mina vänner och sa öppet framför dom att han är "så förälskad" i mig! Dessutom satt jag bredvid när hans mamma ringde en gång när han var hemma hos mig och han berättade för henne att han hade träffat en jättefin Luletjej som var så bra på alla sätt och vis - OCH hon kunde till och med laga jättegoda palt...! Gjorde mig varm i hjärtat. :-)
För ungefär en vecka sedan frågade jag om han skulle kunna tänka sig att tillbringa Midsommarhelgen med mig, såvida han inte hade några andra planer. Jag föreslog att vi skulle göra nåt lågmält, kanske bara grilla i parken och sen ägna oss åt varandra. Han sa att han inte hade några planer överhuvudtaget och att han inget hellre ville än att fira Midsommar med mig. Han skulle genast fixa hundvakt så han kunde stanna hela helgen. Jag blev jätteglad och började planera för en mysig grill-picknick med god mat och dryck för oss två och såg fram emot en lugn Midsommarafton med en man jag verkligen tyckte om - och som tyckte minst lika mycket om mig. Det kunde inte bli bättre! Döm om min förvåning när jag för tre dagar sedan upptäcker att jag fått ett mail från vad jag fram tills dess trodde var killens ex (som han enligt egen utsago ju bara var "god vän" med)...! Hon skrev ett halvaggressivt mail där hon sa att någon hade sett mig stå och "hångla" med hennes kille utanför hans jobb förra helgen och ville veta om det stämde och vem fan jag var som var ute efter hennes sambo??!! Jag blev naturligtvis chockad och svarade att jag inte hade en aning om att hon fortfarande var hans flickvän, att jag trodde dom hade gjort slut för ett halvår sen och att båda hade gått vidare som han hade sagt till mig att dom gjort. Då upplös hon mig om att så inte var fallet utan att den här killen så sent som i lördags (dvs efter att vi redan bestämt att vi skulle fira Midsommar ihop) hade sagt att han älskade henne och ville ta deras förhållande till nästa steg: det vill säga gifta sig och skaffa familj med henne...! Vidare berättade hon att han varit otrogen mot henne förut, vilket jag ju redan visste, men vad jag däremot INTE visste var att han bedragit henne inte bara med en utan massor av kvinnor under hela deras 6 år långa förhållande. Men det mest chockerande hon berättade är ändå att den brud han haft på sidan om i 4 år nu var på smällen och skulle föda hans unge om bara några månader!!! "Exet" frågade om vi hade haft sex med varandra han och jag. Killen hade nämligen svurit på att han aldrig rört mig, att vi bara var goda vänner sedan länge tillbaka (från Luleåtiden) och hon ville ju så gärna tro honom. Jag sa som det var: jag är hemskt ledsen men vi har så klart haft sex och jag har aldrig någonsin umgåtts med honom förrän HAN tog kontakt med mig på facebook (detta jävla facebook igen!!) för en dryg månad sedan. Jag sa vidare att jag är uppriktigt ledsen för hennes skull och att jag givetvis aldrig hade släppt in honom i mitt liv om jag inte varit övertygad om att han oxå är singel, precis som jag! Tjejen nöjde sig inte med mitt svar utan några timmar senare får jag ett nytt mail där hon undrar om det verkligen är sant att vi legat med varandra. Jag säger återigen att jag beklagar men, ja, så är fallet. Trodde det skulle räcka men dagen efter får jag ett tredje mail från henne där hon nästan ber mig säga att jag inte haft sex med hennes sambo...! Jag lackar ur och svarar: "VI HAR KNULLAT SOM KANINER I EN MÅNADS TID, VAD EXAKT ÄR DET DU INTE FÖRSTÅR??!! VILL DU HA DETALJER??" Sen lugnar jag ner mig och berättar för henne att jag vet var alla tatueringar sitter på hans kropp, samt andra fysiska kännetecken, och att jag än en gång är uppriktigt ledsen och tycker det är tråkigt att hon har så låg självkänsla att hon låter någon behandla henne så fruktansvärt illa och respektlöst. Jag önskar henne allt gott och hoppas att hon en dag ska inse att hon är värd mer än så och börjar älska sig själv. Trots allt detta säger "exet" att hon "ÄLSKAR" den här mannen och vill tillbringa resten av sitt liv med honom. Enligt henne är "kärleken blind" (även om jag i det här fallet skulle vilja säga att den inte är blind utan snarare helt jävla DUM I HUVUDET!!!) och hon vill att jag ska lova att lämna honom ifred och låta henne få ha honom...! Till det svarar jag bara: varsågod, han är all yours...!!!! :-S
Jag vet inte vad som är värst egentligen: att någon kan vara så fruktansvärt GENOMUSEL att dom medvetet ger sig in för att dupera, manipulera, ljuga och såra andra på grund av sitt bortom egoistiska självbekräftelsebehov, att man i princip är beredd att förstöra andras liv bara för kicken att veta att någon är olyckligt kär i en, eller att det finns människor som inte bara accepterar den här typen av beteende utan rent av vill ha det i sitt liv...!! Hur som helst så kan jag bara än än gång uppgivet konstatera:
Man upphör aldrig att förvånas...
"GLAD MIDSOMMAR"!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar