22:a maj...

Idag var det den 22:a maj - igen... Varenda gång den här dagen kommer upp i almanackan förundras jag över hur vansinnigt snabbt tiden går - och hur fort ens liv kan förändras. På bara ett ögonblick. Kan inte fatta att det gått hela 13 år sedan den 22:a maj 1996, klockan 6 på morgonen, när mitt liv obönhörligen förändrades för all framtid. Så många gånger jag har spelat upp det där ögonblicket för mitt inre och önskat det fanns något jag kunnat göra annorlunda, något jag kunnat göra för att det aldrig skulle inträffa. Att jag på nåt sätt kunnat förhindra den där olycksaliga sekvens av händelser som ledde till att jag förlorade mitt livs stora kärlek. Önskar att jag hade ringt honom på jobbet som jag tänkte när jag stod där med telefonen i handen och hade slagit alla siffror till hans mobilnummer, utom den sista, fördröjt honom de där futtiga sekunderna som behövts för att ändra på ödet... Men i sista sekund tvekade jag: "jag ringer imorn, lika bra att inte störa honom på jobbet" och la på. Hade jag bara tryckt in den där siffran och uppehållit honom några minuter extra hade jag kanske kunnat förhindra att han skulle dyka upp på sin motorcykel i exakt samma ögonblick som den där jävla bussen, som just då genade i kurvan över på fel körbana - hans körbana.

Det är lätt att bli bitter när man tänker på den enorma ironin i att jag faktiskt en gång i livet trots allt fick uppleva den Stora Kärleken - bara för att lika snabbt förlora den igen. Så brutalt, så chockartat, så outhärdligt och så oåterkalleligt...! Jag sa hela tiden efter att jag träffat honom att det var för bra för att vara sant. Att HAN var alldeles för bra för att vara sann! En sån vacker, underbar och fantastisk människa kunde bara inte dyka upp i mitt liv, kunde inte vara min, och allt var så harmoniskt - så RÄTT!! Jag minns hur jag fyra dagar tidigare när vi var uppe i stugan iakttog honom där han satt i solen på bron med ryggen mot mig och njöt av det härliga vädret. Jag kände mig så trygg, hel och genuint LYCKLIG!!! Jag sa till mig själv: "nu ska jag slappna av och släppa min gard till 100% en gång för alla, bara tillåta mig själv att glädjas över att jag haft turen att få möta Mitt Livs Kärlek och vara så här lycklig! Det kan ju faktiskt hända mig oxå - varför skulle det inte kunna göra det...??" Jag har varken förr eller senare varit uppfylld av en sån ren (ja till och med euforisk!) lycka. Det kändes nästan som att jag skulle spricka av den enorma kärlek som fyllde mig när jag såg honom sitta där i solen! Jag gick fram och rufsade honom i håret och gav honom en lång puss på huvudet, och när han vände sig om och tittade mig i ögonen kunde jag se att han var precis lika lycklig som jag. Jag var så nära just då att säga det, men jag lyckades efter viss ansträngning lägga band på mig och tänkte: "nä, jag ska inte säga det riktigt än - jag väntar ett tag till för att inte verka alltför 'angelägen'..."

Hade jag haft minsta aning den där strålande vårdagen att jag inte hade hela livet på mig att berätta för honom hur oerhört mycket jag älskade honom, hur fantastiskt lycklig han gjorde mig, hade jag utan att tveka ens en tusendels sekund sagt det där och då: "JAG ÄLSKAR DIG, underbara du...!!!" Men jag sa det inte och det är något jag kommer att få leva med resten av mitt liv. Jag kommer ångra så länge jag lever att jag lät prestige stå ivägen för att säga vad jag hade på hjärtat. Fyra dagar senare fanns han inte längre där, och tillfället hade gått förlorat för evigt... Om ni har någon speciell som får ert hjärta att slå dubbelslag varenda gång ni ser dom - låt dom för Guds skull få veta det!!!

Ni vet aldrig om ni får en 'nästa gång' igen...

Long time no see...!

Tänkte jag skulle ge ifrån mig ett livstecken eftersom det ju var ett tag sen jag skrev sist. Har varit en extremt hektiskt period med all planering innan min LA flytt, och tyvärr drog sig mina tilltänkta hyresgäster för salongen ur i sista sekund så nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Trist, men det löser sig alltid. Funderar allvarligt på att sälja salongen och satsa 100% på min nya affärsidé i USA istället. Har en känsla av att när jag väl är på plats kommer jag inte vilja åka hem igen, och då är det lika bra att lägga ner all verksamhet här!



Har så många fantastiska idéer jag vill förverkliga att jag nästan blir stressad över hur jag ska få tid med allt...! Men det bästa är ju att ta en sak i taget. Det är bara så svårt att koncentrera sig på EN grej när man har så mycket skoj på gång!! :-D



Nu ska jag dock ta mitt kreativa själv och försöka hitta ett gym som har öppet en dag som denna. Visade sig vara mycket svårare sagt än gjort...! Att SATS hemsida är så fruktansvärt ointelligent upplagd gör inte direkt saken lättare, grrrr...!!!



Innan jag går måste jag få dela med mig av det senaste från vårt psykfall till granne ovanför salongen. Hon skickade ju ett rekommenderat brev till oss, som jag givetvis aldrig hämtade ut, och när hon sedan fick tillbaka det droppade hon det i vår brevlåda en natt. Det finns en massa saker som är intressant i det här brevet. Det första är datumet då hon påstår sig ha skrivit det - det är daterat fyra dagar FÖRE hon kom in på salongen en lördag eftermiddag och bad mig göra hennes hår gratis inför helgen (hon hade som vanligt inga pengar!) och när jag förklarade att jag dels var fullbokad, och dels inte kunde hålla på att göra en massa gratisjobb åt henne, tjatade hon sig till att få låna min plattång. Jag tyckte synd om henne och lät henne låna den i två timmar. Hon ville låna den över helgen men det gick jag naturligtvis inte med på. Anledningen till att jag kommer ihåg det exakta datumet för den här händelsen är för att jag åkte till USA måndagen efter, den 2:a februari! Men det här kommer psykot givetvis inte ihåg själv, den dumma kossan...!! Sedan är hennes dravel om "rödfärg" oxå intressant, eftersom vi i princip ALDRIG använder oss av röda färger då vi alltid vill att våra färgningar ska se så naturliga ut som möjligt - och det här vet alla som är kunder till oss!! Tillsist, och det här är vad jag finner mest skrattretande, är hennes skadeståndsanspråk för "inkomstbortfall" fullkomligt hysteriskt roligt då hon ALDRIG jobbat en enda dag på de dryga sex år vi haft vår salong...!! Hon har varit sjukskriven för diverse psykiska åkommor och sannolikheten att hon någonsin skulle kunna få (eller åtminstone lyckas behålla) ett arbete är ungefär lika stor som att Jesus skulle återuppstå under min livstid...!! *asg* :-D



Läs och begrunda - om inte det här är ett bevis på att sossarna gjorde århundrades värsta misstag som skrotade psykvården i vårt land på 90-talet så vet jag inte vad det är...!!

"Stockholm 2009-01-26

Reklamation samt skadeståndsanspråk

Med hänvisning till det frisörbesök som gjordes 2008-12-17 hos frisör xx på salong xx och med anledning av den skada detta orsakat på mig och mitt hår. Håret är numer totalförstört för tre år framöver, dvs. så lång tid det tar för håret att själv växa ut. Innan besök var min egen hårfärg helt återställd.

Förutom den bestående skada som rödfärg i sig orsakat (permanent missfärgning/fel färgning, livlöst, trasigt, sprött, dött hår - vilket i sig kan intygas av annan frisör). Den röda färgen går ej att tvätta ur, trots att detta påstås och garanteras av frisören vid besöket.

Har jag även fått skador av den allergichock som uppstod med påföljande sjukdomstillstånd med kraftig huvudvärk, illamående, röda utslag, sveda och eksem i hårbotten utav den rödfärg som sattes i håret. Vilket lett till ytterligare inkomstbortfall. Ev. återkomma med ytterligare krav.

Förutom skadeståndskrav för utlägg vid besöket begärs skadestånd för den bestående skada som uppstått av behandlingen med 30.000kr. Plus utlägg för återställande av hår.

Plus ränta ifrån dagens datum.

Ylva M"

Time to hit the gym!! :-P

(PS: Kan ingen bara ta å skjuta det här jävla psykvraket - eller ännu bättre, kan hon inte ta å hänga sig själv...!!!! Ska föreslå det nästa gång jag ser henne...! )