lördag 28 mars 2009

Herre gud...!

Sitter och kollar på den mest obehagliga programserie som någonsin visats i svensk tv: kanal 5's "sanningens ögonblick". Här tävlar gräddan av landets poor-white-trash om vem som kan förnedra sig mest för inga pengar överhuvudtaget!! Undra om de här stackars trasiga människorna verkligen tycker det är värt att sabotera alla sina nära relationer och sitt anseende för de struntsummor de kan "vinna" om de lyckas förnedra sig igenom hela programmet...? Hittills har så vitt jag vet ingen klarat samtliga 21 frågor, och blir man påkommen med en lögn förlorar omedelbart man varenda öre. Vilket var precis vad som hände med bimbon jag nyss såg bli utslagen. Hon hade två frågor kvar och föll på en sån struntfråga som "tycker du att folk som blir drogberoende har sig själva att skylla?". Hon svarade "nej" men lögndetektorn visade att det var falskt. Innan dess hade hon gladeligen medgett att hon tyckte det var självklart att män alltid skulle försörja henne, att hon levt på flykt undan polisen i över ett år, att hennes fejk-boobs var köpta för knarkpengar och att hon aldrig älskat sin nuvarande sambo (som givetvis i enlighet med hennes principer var den som stod för hennes leverne, och som dessutom befann sig i tvstudion tillsammans med hennes mamma och bästa väninna)! Efter henne kom det en liten misslyckad arbetslös nynasse från Hudiksvall som bland annat tycker att homosexualitet ska kriminaliseras och vill ligga med sin bästa kompis flickvän. Behöver jag tillägga att kompisen, tillsammans med nassens mamma och nuvarande flickvän, självklart oxå var på plats i studion??

Herre gud, i Sverige där vi betalar högst skatt i världen för att individer som nyss nämnda ska kunna leva ett friktionsfritt liv utan att behöva lyfta ett finger för att tjäna ihop till sina egna pengar, tycker somliga tydligen ändå det är värt några futtiga extra tusenlappar för att göra bort sig för all framtid. Jag har svårt att tro att någon skulle kunna vara SÅ j-a fattig i det här landet att det på något sätt skulle vara värt det?!! (Undantaget självklart om man är hemlös eller har något slags journal på att man inte är mentalt tillräknelig - vilket iofs inte skulle förvåna mig om det är ungefär vad några av de här deltagarna har att vänta efter sina 15 minuters "berömmelse"...!) Nej den enda förklaringen till varför människor gör sånt här är givetvis något annat. Förmodligen lider dom av samma slags störning som en person jag nyligen haft oturen att råka ut för: ett sjukligt uppmärksamhetsbehov i kombination av makalöst dålig självkänsla och illa dold avundsjuka på alla som har ett mer meningsfullt liv än dom själva. (Och nej, det här är faktiskt en helt annan pajas än dåren som stört oss på jobbet!) Man trodde att denna störning var rätt ovanlig, men efter att som sagt först själv råkat ut för detta psykiskt instabila vrak som försökte imitera mitt liv, och som i sin karaktär påminner skrämande mycket om psykot i "ensam ung kvinna söker", sedan ser tvprogram som "sanningens ögonblick" inser man att det är mycket vanligare än man kan tro! Det där desperata självförnedrande, på gränsen till psykotiska, uppmärksamhetsbegäret återfinns lite här och var. Det kanske mest (ö)kända exemplet är väl riksdesperadon Linda Rosing - att hon hela tiden slår nya rekord i pinsamhet är ingen nyhet, men betänk då att människan som parasiterade på mig är snäppet värre!! Hon har bara (tack och lov!) inte lyckats hitta ett offentligt forum att nå ut på än...!

Nåväl, känns väldigt skönt att en gång för alla raderat "stalkern" ur mitt liv. Hon nästlade sig in som en liten orm, men blev utkastad nästan lika snabbt som hon slingrat sig in. Nu måste jag bara radera det här vidriga tvprogrammet ur mitt medvetande oxå!!! :-S

torsdag 26 mars 2009

Komamätt...

Begreppet komamätt har fått en helt ny innebörd. Jag och Hannah var på en "after work" på Ljunggrens ikväll och deras mat är så kriminellt god att jag helt enkelt inte kunde sluta äta!! :-P Jag bara fortsatte och fortsatte proppa i mig av spicy tuna, vårrullar, edamame och som kronan på verket vardera en kola paj och en friterad glassportion med nåt slags banan-choklad fondant, hysteriskt gott...! Måste ha fått i mig en hel veckas kaloribehov i en enda sittning. Senast jag var så här skrämmande proppmätt var när jag fyllde tolv år och hade födelsedagskalas och råkade äta tårta och godsaker tills det bokstavligen kom ut - om inte genom öronen så iaf samma väg det kom in - bara för att en kvart senare gladeligen sluka en pizza...!! (Det här var långt innan man hört talas om saker som matmissbruk och bullemi, och i mitt fall var bullemin hur som helst synnerligen falsk eftersom jag ju grämde mig som attans över att jag "slösat" allt det goda genom att äta så jag kräktes, haha!) Ikväll var jag inte långt ifrån att upprepa min barndoms trauma. Men som sagt, ibland är det värt det och ikväll var det det! Dessutom ska jag bli "tjock&stark" igen, så det känns som jag är på rätt spår...! ;-)

Måste bara tipsa om en hur j-a bra låt som helst innan jag återgår till komastadiet på soffan. Det här kommer bli årets hit, det är jag säker på!! Lyssna på texten, fullkomligt GENIAL!! :-D

http://www.cbms.se/

Träningsvärk och annat smått&gott

Idag har jag träningsvärk i princip över allt, särskilt i mina lats, känns underbart!! :-D Lyckades dessutom genomföra ett helt ok benpass ikväll - med tanke på att förutsättningarna inte var optimala. Jag var dock rätt seg eftersom det blev en sen kväll med grannarna igår. Vi gick ner till den lokala krogen för att fira att Freddan flyttar ihop med sin tjej och det blev väl ett glas (eller två) för mycket... Men det var himla trevligt, så det var det värt! När vi kom hem gick vi först upp till mig en stund, sen kom vi på den briljanta idén att låta Flisan gå ner till Robban för att se hur han bor. Hon har försökt smita ut och följa efter honom nästan varenda gång han kommer upp och hälsar på oss, så vi tänkte låta henne stilla sin nyfikenhet över var han försvinner varje kväll när han går ut genom dörren. Det var en mycket uppskattad utflykt, och nu verkar faktiskt den värsta nyfikenheten lagt sig oxå. Hon har inte sprungit till dörren en enda gång idag och försök tränga sig ut. (Flisan mår förresten bra nu. Hennes magproblem var bara förstoppning och nu fungerar allt som det ska igen, skönt!)



Nej, nu är det dags att krypa ner i sängen tillsammans med Barak Obama. Himla skön snubbe det...! ;-) Fast det j-a PUCKOT som översatt honom till svenska borde fan pryglas offentligt - det här är den värsta översättning jag någonsin sett av en engelsk bok, och då tar jag även in Åke Ohlmarks vedervärdiga slakt av Tolkiens Ringen Triologi!! (Ok, i ärlighetens namn kanske Åke är snäppet värre än den här pajasen, men honom kan man ju iaf garva åt...!) Nä, läs ALDRIG den svenska översättningen av Obamas bok "Min far hade en dröm", läs den för guds skull på engelska!!! Men framför allt: LÄS DEN! :-)

tisdag 24 mars 2009

Ok, då håller vi tummarna igen...

Har kört mitt första pass i gymmet sedan "nackskottet" förra veckan. Det var ett ryggpass, får se om nacken håller den här gången... Har även känt av ländryggen rätt kraftigt senaste tiden - nog är det ju förjäkligt att man ska ha så mycket krämpor och problem vid min unga ålder!! (Jag är ju bara "23+"... ;-P) Som om det inte var nog med krämpor i familjen så har Flis oxå fått problem med sin mage. Hoppas hon mår bättre tills imorn, annars måste vi till doktorn... :-(




Nu ska jag gå å sova å drömma om stora muskler och fantastiska gympass! :-D
*håller tummarna!!*





fredag 20 mars 2009

Vilken vecka...

Fy vilken vecka det varit... När man precis kommit igång med träningen på allvar så går man och får "nackskott" (d v s ett ryggskott fast högre upp). Har varit helt knäckt, bokstavligt talat, och vi ska inte ens tala om värken! :-( Men nu efter diverse naprapt- och massagebehandlingar börjar det bli uthärdligt. Imorn ska jag göra comeback i gymmet igen och jag hoppas verkligen kroppen håller den här gången. Det trista är att så fort kroppen crashar så gör dieten det oxå. Jag har helt enkelt inte tillräckligt bra disciplin när jag blir nedstämd! Måste nog läsa om "The Secret". :-) På tal om det, vi hade fått en postavi till jobbet idag för att hämta ut ett rekommenderat brev som psykfallet (jag berättade om henne i tidigare inlägg) hade skickat till oss. Jag kastade den självklart i papperskorgen. Trots att jag är en aning nyfiken på vad den dåren kan ha kokat ihop för galenskaper den här gången så tänker under inga omständigheter göra henne det nöjet att ta mig en långpromenad till posten för att hämta ut hennes löjliga lilla rekommenderade brev! Fanskapet bor ju precis ovanför salongen - vill hon mig nåt får hon väl slänga in det genom brevinkastet...! Kan bara inte komma ihåg när jag skulle ha beställt henne på halsen från universum...? Får väl göra en avbeställning!! ;-)

Nu ska jag gå och göra mig en till kopp te och fortsätta kolla på dokumentären om den sjukligt religiösa polygamisekten FLDS i USA. Helt otroligt att det finns en stor grupp människor i den civiliserade delen av världen som har exakt samma inställning till kvinnor och barn som talibanerna i Afghanistan...!! Frågan är om inte dom här blådårarna t o m är snäppet värre än sina extrembröder talibanerna! Talibanerna är ju iaf EMOT all form av sexuella relationer medan dom här sekterna predikar FÖR sexuella relationer med fram för allt små barn...!! Vilka fruktansvärt onda och vedervärdiga as!!! Skulle jag va som dom och trodde på helvetets existens, skulle jag vara JÄVLIGT orolig...!! Om någon har första parkett reserverat i den innersta kretsen är det tveklöst dom här monstren!!! :-S

måndag 16 mars 2009

Dagen efter kvällen före...




Jaha, så råkade man gå ut igår igen. Jag som inte hade tänkt gå ut förrän jag åker tillbaka till LA i juni, men å andra sidan var väl inte det särskilt realistiskt av mig. Jag och ett gäng härliga tjejer var på Bon Palais på schlagermiddag igår. Trots att jag inte är nån schlagerfantast - tvärtom - så var det fantastiskt roligt!! Idag var det dock mindre roligt... Har varit löjligt "tung i huvudet" hela dagen, men det var det värt. :-) Det enda jag grämer mig över är att jag inte hunnit träna. Eller hunnit å hunnit... Orkat ska jag väl säga!




Nu ska jag fortsätta kolla på mitt favvo prgram: Most Haunted. Scary shit...!!
:-O

fredag 13 mars 2009

En helt vanlig torsdag

Idag blev en oväntat lugn dag. Fick två avbokningar på raken och kunde boka om dom andra kunderna - jag blev alltså otippat ledig så här en helt vanlig torsdag! Känns skönt eftersom jag jobbar i helgen. Passade på att kolla upp lite saker inför min LA flytt. Lika bra att börja nu så man inte behöver göra allt i sista sekunden. Körde ett rejält benpass för första gången på över tre veckor oxå. Gick rätt bra med tanke på att jag tappat tre kg och därmed även en del styrka under tiden jag var sjuk. Snart har man inte bara tagit igen det utan ökat känns det som! Det är så fantastiskt kul att vara frisk och kunna träna!! Förstår mig verkligen inte på människor som inte "gillar" att träna! Tror dom är rädda för något... Att utmana sin kropp och svettas kanske. Och det är ju bland det roligaste som finns!! :-D (Dom har väl helt enkelt aldrig försökt, tragiskt egentligen.) Känner att min nya mission här i världen är att inte bara lära människor hur dom blir snygga på ytan utan få dom att bli det på allvar - välmående och fräscha innifrån och ut. Jag ska bli personal trainer over there! ;-)

torsdag 12 mars 2009

California dreaming part 2


Åååååååh jag är å sjuuuuukt sugen på att flytta till LA permanent NU att det kryper i hela kroppen på mig!!! :-P Var bara tvungen att boka en resa dit i sommar igen, så se upp Cali - here I come!!! ;-D



tisdag 10 mars 2009

30 meter hår på ett dygn...! :-O

Ok, lika bra att ta tjuren vid hornen å ta tag i garderobsutrensningen nu på en gång. Om inte jag gör det lär väl ingen annan göra det åt mig - knappast katten i alla fall. (Även om jag vet att hon självklart kommer hjälpa till på sitt eget lilla vis...!) Har genomfört ännu ett skapligt träningpass på gymmet ikväll - om jag bara kunde bli av med den här fruktansvärda kolhydratscravingen oxå skulle allt va på topp. Nåja, det får väl ta sin lilla tid...









Idag var en väldigt lugn dag på jobbet. Inga polisutryckningar och kollegan är ledig. Klippte en av mina absoluta favvo kunder, Teo. Han går i trean nu (tror jag) och han har alltid såna intressanta funderingar...! Idag påstod han med bestämdhet att han sett en film i skolan där dom sa att håret växer 30m per dygn. Jag tyckte det lät väldigt, väldigt mycket och undrade om han druckit nåt konstigt te när han såg filmen - vi hade nämligen en stund innan diskuterat favorit teer. Han skrattade och sa att det hade han inte alls gjort, och han hade inte drömt heller. Till slut kom han på - efter att ha funderat ett tag - att dom nog kanske hade sagt att håret växte 1cm på 30 dygn istället. Det tyckte jag lät mer bekant. Nåja, det här bevisar väl bara att det inte är så lätt att hålla reda på detaljerna i alla lägen, hahaha...!

måndag 9 mars 2009

Det händer i alla fall grejer...!

Jaha, så var det då dags igen. För tredje gången på väldigt kort tid slirar en piketbuss i full utryckning in framför salongen. (Det var polispådrag i lördags oxå, nån dårfink hade visst barrikaderat sig i källaren till vår byggnad, men då var jag inte på plats så jag kan tyvärr inte ge någon ögonvittnesskildring av det.) Den här gången var det en skum typ i en minst lika skum bil som var föremål för en polisjakt som fick ett abrupt slut utanför vår salong. Vi ligger vid en korsning där vägen övergår att bli enkelriktad och precis här fick han som blev jagad möte och var tvungen gira undan upp på trottoaren varpå han försökte göra en u-sväng för att ta sig förbi polisen. Det gick så där kan man säga... Piketbussen skar av hans flyktväg, och sen var han fast - alldeles utanför fönstret till vår lilla salong! Snubben blev handcuffad, muddrad och slutligen inslängd i bussen medans hans bil genomsöktes noggrant. Tydligen hittade dom något av intresse för dom beslagtog minst en hans väskor vad jag kunde se. Min kund påpekade att det minsann händer grejer när man klipper sig hos oss och jag sa att det där var vardagsmat - det är ALLTID action på vår "lugna gata"! Jag berättade för henne om incidenterna från förra veckan och hon höll med om att det verkade vara mer drama i kvarteret än man kan tro vid en första anblick.

På tal om silvergruvor i Afrika: Nu har jag ÄNTLIGEN kommit igång med träningen igen efter diverse uppehåll för resor och sjukdom. Jag var på gymmet ikväll, för första gången på drygt tre veckor, och det kändes underbart! Det gick givetvis inte helt lysande men det gick ändå över förväntan. Ser framemot en rejäl träningsvärk i rygg och baksida axlar imorn. Hade tänkt införa en striktare träningsdiet från och med nu oxå, med enbart EN "fuskdag" i veckan, men det sket sig redan när jag kom hem... Jag råkade som av en slump hitta min godispåse från i lördags, och nu sitter jag här framför datorn och skriver samtidigt som jag snaskar i mig sötsaker. Jag kom nämligen på att jag faktiskt fortfarande äter penicillin för min bronkit. Och så länge man äter penicillin är man ju sjuk. Och när man är sjuk är det faktiskt synd om en. Och när det är synd om en FÅR man ju äta godis! På så sätt klarar jag mig undan "lördagsgodis-regeln" med (hyfsat) gott samvete...! :-D

söndag 8 mars 2009

California dreaming

Suck... Fy FAAAAAN va trist det är i det här j-a piss landet!! :-( Sitter å glor ut genom fönstret på nåt slags grått svinkallt snö-regn. Kan inte bli mycket värre än så här känns det som! Gud va jag önskar att jag var I Cali igen!!! Har suttit och googlat lägenheter och hittat mitt drömställe i the Grove, LA. Ska gå å ta itu med tre veckors tvätt om några minuter, tvättstugan har varit trasig - igen. Måste fixa med allt så jag kan ge mig av härifrån a s a p...!!
Vad väljer man?? Det här:





Eller det här:











Suck... Ja, det är bra att man kan drömma iaf! :-)

lördag 7 mars 2009

Mycket märkliga människor, forts...

Jo, som jag nämnde tidigare dök en psyksjuk kvinna som bor i huset där vi har vår salong upp i torsdags och skrek och gapade att hon skulle ha pengar av oss. Det är inte första gången hon trakasserat oss, hon har dessutom gjort sig ovän med i princip varenda hyresgäst i byggnaden, så jag har gjort mycket klart för henne att hon är portad på salongen på livstid och aldrig mer får sätta sin fot där. Därför har hon varit slug nog å sett till att bara dyka upp när jag inte varit på plats och den här gången var inget undantag - hon trodde att min kollega var ensammen eftersom jag satt i personalrummet och läste en bok.

Döm om hennes förvåning när jag helt plötsligt dök upp från bakom kulisserna och frågade vad som stod på. Hon hade tagit med sig en stackars oinsatt granne som "vittne" - till vad är minst sagt oklart. Jag hade inte mer än hunnit fråga förrän hon satte igång att gapa igen. Jag påminde henne om att hon var portad och att all kommunikation med oss därför skulle skötas skriftligen. Vidare hänvisade jag henne till allmänna reklammationsnämnden om hon hade klagomål på vårt arbete, men det är väldigt svårt att resonera med någon som inte är mentalt med i matchen - det var som att tala till en vägg! Vi hade kunder i salongen, varav en oturligt nog ny kund, som naturligtvis undrade vad som stod på. Efter att upprepade gånger bett den här labila människan avlägsna sig - t o m hennes "vittne" bad henne lugna ner sig och gå ut - såg jag ingen annan utväg än att ringa polisen. När hon äntligen fattade att jag menade allvar blev hon skärrad och satte igång att ringa polisen själv. Jag påpekade att det var väldigt onödigt, eftersom jag redan hade ringt och dom var på väg, och att hon kunde tala med dom personligen om en liten stund.

Jag hade knappt hunnit lägga på luren förrän en piketbuss med blåljus och sirener på för fullt slirade in framför salongen. Ut vällde en hel drös med uniformerade poliser! Det stod omedelbart klart för dom vem som var boven i dramat så hon blev snabbt bortplockad. Sedan blev jag och min kollega förhörda om incidenten inne på salongen medan vi försökte sköta vårt arbete som vanligt. Det hela var aningen pinsamt och vi förklarade för våra kunder att det inte hörde till vanligheterna att vi hade uniformerat polisbesök på salongen. Som tur var var dom väldigt förstående och tyckte till och med att det var lite spännande! (Att två av poliserna var extra snygga uppskattades särskilt av min kvinnliga kund...!)

Igår kom tjejen som den psyksjuka kvinnan släpade med som "vittne" in på salongen och bad om ursäkt för allt drama. Hon hade inte haft en aning om att den här galningen tänkte komma ner och i princip försöka råna oss, utan till henne hade hon sagt att hon tyckte det var jobbigt att gå ner själv och behövde stöd. Hon tyckte synd om henne och följde därför med. (Psyokot är väldigt bra på att manipulera människor som inte känner henne - hon har även lurat oss till att göra saker för henne många gånger innan vi fick klart för oss vad hon var för en typ!) När det sedan gick upp för henne vad som stod på kände hon sig jättedum och ville komma in och förklara att hon inte på något sätt tog den galna kvinnans parti! Vi sa att det var ok, och att vi förstod henne. Vi har ju oxå gått på hennes lögner och manipulativa sätt förut. Tjejen blev mycket lättad och sa att nu kunde hon andas ut för hon hade knappt kunnat sova för att hon var rädd att vi skulle tro att hon höll med galningen.

Man kan lugnt säga att det händer grejer på vår salong. Om det inte i grund och botten vore så tragiskt hade man kunnat skratta åt det. Tyvärr inträffar såna här saker med jämna mellanrum på grund av att det inte längre finns någon psykvård i vårt land. Det enda man kan hoppas på nu är att den här mycket sjuka kvinnan ändå får någon slags professionell vård - lika mycket för hennes skull som för alla oss andra som blir lidande av hennes galenskap!

fredag 6 mars 2009

Mycket märkliga människor...!!

Igår var en arbetsdag likt alla andra - ända fram till runt halv fem tiden då jag och min kund observerade en mycket märklig man utan byxor, men med ett blått skoskydd på huvudet, en bit längre ner på gatan. Han ägnade en lång stund åt vad som såg ut att vara en mycket omsorgsfull utsmyckning av en parkerad bil, men när jag lite senare promenerade förbi platsen där han gett utlopp för sitt skapande såg jag istället en extremt udda och kreativ konstinstalation bestående av bland annat diverse klädesplagg, grenar, lappar/teckningar samt en brun läder portfölj i en stor "byggbag" full av grus och annat byggbråte. Jag vet ännu inte om det här var nåt slags dolda-kameran-inslag eller om det verkligen var en missförstådd konstnär som rockade lös på gatan en vanlig onsdags eftermiddag, men oavsett så tycker jag det var ett annorlunda och roligt inslag i vardagen! :-)



Idag var oxå en helt vanlig dag på jobbet - ända fram till att en skogstokig grannkvinna kom in på salongen och gapade och skrek att min kollega hade hällt (falu?) rödfärg i huvudet på henne och därmed förstört hennes hår så till den milda grad att hon varit tvungen att lägga in sig på sjukhus, o s v, o s v... Nu ville hon ha pengarna tillbaka. Omedelbart. Kontant! (Allt det här med rödfärgen skulle dessutom ha hänt för snart tre månader sedan.) Det märkliga i kråksången är att vi sett samma kvinna hejandes glatt på oss, frågandes om vi kunde göra henne diverse tjänster hit och dit (som anmärkningsvärt nog ofta innefattade nåt slags gratis hårvård) ända fram till för ungefär en vecka sedan - när hon för första gången stormade in på salongen med dessa absurda beskyllningar. För övrigt ungefär samtidigt som hennes hyra skulle ha varit betald (hon är arbetslös sedan många år tillbaka och har aldrig några pengar). Innan det hade hon inga som helst problem med varken frisyren eller oss. Och det var inte heller nåt större fel på vare sig hennes hälsa eller hårbotten...! MYCKET märkligt sammanträffande!!! :-O





Vad som hände sedan förtäljer jag om vid ett annat tillfälle. Jag fick precis syn på mat-& sovklockan och insåg att det är waaaaaaay past min bedtime...! Därför säger jag natti natt för ikväll och på återhörande! :-)

If u cant beat them - join them...!

Efter diverse påtryckningar, och framför allt på grund av de helt osannolika händelser som regelbundet inträffar i mitt liv, har jag till slut gett vika och kastar mig nu in i blogvärlden - trots att jag alltid varit väldigt anti denna...!
Jag gör det mest för mina egna memoarer skull, så jag ska kunna komma ihåg allt roligt och galet som händer i det dagliga livet, men även för att mina vänner långt borta ska kunna hänga med i svängarna.

If u can't beat them, join them!! ;-)