Herre gud...!

Sitter och kollar på den mest obehagliga programserie som någonsin visats i svensk tv: kanal 5's "sanningens ögonblick". Här tävlar gräddan av landets poor-white-trash om vem som kan förnedra sig mest för inga pengar överhuvudtaget!! Undra om de här stackars trasiga människorna verkligen tycker det är värt att sabotera alla sina nära relationer och sitt anseende för de struntsummor de kan "vinna" om de lyckas förnedra sig igenom hela programmet...? Hittills har så vitt jag vet ingen klarat samtliga 21 frågor, och blir man påkommen med en lögn förlorar omedelbart man varenda öre. Vilket var precis vad som hände med bimbon jag nyss såg bli utslagen. Hon hade två frågor kvar och föll på en sån struntfråga som "tycker du att folk som blir drogberoende har sig själva att skylla?". Hon svarade "nej" men lögndetektorn visade att det var falskt. Innan dess hade hon gladeligen medgett att hon tyckte det var självklart att män alltid skulle försörja henne, att hon levt på flykt undan polisen i över ett år, att hennes fejk-boobs var köpta för knarkpengar och att hon aldrig älskat sin nuvarande sambo (som givetvis i enlighet med hennes principer var den som stod för hennes leverne, och som dessutom befann sig i tvstudion tillsammans med hennes mamma och bästa väninna)! Efter henne kom det en liten misslyckad arbetslös nynasse från Hudiksvall som bland annat tycker att homosexualitet ska kriminaliseras och vill ligga med sin bästa kompis flickvän. Behöver jag tillägga att kompisen, tillsammans med nassens mamma och nuvarande flickvän, självklart oxå var på plats i studion??

Herre gud, i Sverige där vi betalar högst skatt i världen för att individer som nyss nämnda ska kunna leva ett friktionsfritt liv utan att behöva lyfta ett finger för att tjäna ihop till sina egna pengar, tycker somliga tydligen ändå det är värt några futtiga extra tusenlappar för att göra bort sig för all framtid. Jag har svårt att tro att någon skulle kunna vara SÅ j-a fattig i det här landet att det på något sätt skulle vara värt det?!! (Undantaget självklart om man är hemlös eller har något slags journal på att man inte är mentalt tillräknelig - vilket iofs inte skulle förvåna mig om det är ungefär vad några av de här deltagarna har att vänta efter sina 15 minuters "berömmelse"...!) Nej den enda förklaringen till varför människor gör sånt här är givetvis något annat. Förmodligen lider dom av samma slags störning som en person jag nyligen haft oturen att råka ut för: ett sjukligt uppmärksamhetsbehov i kombination av makalöst dålig självkänsla och illa dold avundsjuka på alla som har ett mer meningsfullt liv än dom själva. (Och nej, det här är faktiskt en helt annan pajas än dåren som stört oss på jobbet!) Man trodde att denna störning var rätt ovanlig, men efter att som sagt först själv råkat ut för detta psykiskt instabila vrak som försökte imitera mitt liv, och som i sin karaktär påminner skrämande mycket om psykot i "ensam ung kvinna söker", sedan ser tvprogram som "sanningens ögonblick" inser man att det är mycket vanligare än man kan tro! Det där desperata självförnedrande, på gränsen till psykotiska, uppmärksamhetsbegäret återfinns lite här och var. Det kanske mest (ö)kända exemplet är väl riksdesperadon Linda Rosing - att hon hela tiden slår nya rekord i pinsamhet är ingen nyhet, men betänk då att människan som parasiterade på mig är snäppet värre!! Hon har bara (tack och lov!) inte lyckats hitta ett offentligt forum att nå ut på än...!

Nåväl, känns väldigt skönt att en gång för alla raderat "stalkern" ur mitt liv. Hon nästlade sig in som en liten orm, men blev utkastad nästan lika snabbt som hon slingrat sig in. Nu måste jag bara radera det här vidriga tvprogrammet ur mitt medvetande oxå!!! :-S