LOST

Har gått å blivit LOST-fanatiker helt otippat. Hade som sagt säsong 1 liggandes hemma i DVD-hyllan, men hade inte riktigt kommit mig för att kolla på den aktivt förrän härom kvällen. Kände på mig att det fanns en risk att bli totalt beroende, och japp, jag hade rätt! Gick och köpte boxen med alla säsongerna i förrgår och igår kollade vi (jag och Robban) färdigt ettan. Tur att jag köpte den, för ikväll har vi redan hunnit igenom 8 avsnitt av tvåan...! Sawyer är min absoluta favorit - vilken fantastisk karaktär!! :-D Hoppas dom aldrig tar livet av honom, för isf slutar jag kolla på serien!

På tal om LOST, här om veckan skrev jag om "stalkern" jag haft i mitt liv men som jag sedan en tid tillbaka skurit av helt. För några dagar sedan fick jag klart för mig vidden av hur rubbad den här människan är - det är skrämmande...!!! :-S Hon har låtsas vara nära vän med en kompis till mig (som jag lärt känna via en annan vän) och lagt till mig på både facebook och myspace, enbart för att få en möjlighet att nästla sig in i mitt liv. Ända sedan hon först kontaktade mig på nätet har jag tyckt hon var onaturligt intensiv och överdriven, på gränsen till obehaglig, men eftersom hon påstod sig vara sån himla nära vän med flera av mina vänner och bekanta så ignorerade jag min omedelbara "gut-feeling" om henne. Hon lyckades så småningom manipulera sig till att få följa efter på min LA trip, och hon har dessutom desperat försökt ragga på i stort sett alla mina snygga (färgade) killkompisar på mina vänlistor. Det blev mer och mer pinsamt när flera av killarna skrev till mig och undrade vem fan psykfallet "Jessie" var som skrev porriga brev till dom, och hur det kom sig att JAG kände henne...??! Två av dom bad mig t o m hälsa henne att hon skulle lägga ner eftersom hon tydligen inte fattade att dom tyckte hon var enbart äcklig och patetisk och att dom inte var ett dugg intresserade...!! Jag fick gång efter annan förklara att jag INTE kände henne egentligen, utan att hon var en nära vän till en annan kompis - för det var ju det hon hade sagt till mig hela tiden att hon var. Det gick så långt att jag började undvika min kompis som hon hade sagt hon var "ungdomsvän" med - jag trodde ju det var nåt slags fel på henne eftersom hade såna patetiska vänner som den här ytterst pinsamma idioten!!! Förmodligen hade jag fortsatt undvika min kompis ett tag till om det inte varit för att vi gick och fikade härom dagen och hon helt plötsligt säger: "Jag måste få fråga dig en sak om din vän Jessie..." Jag höll på sätta kaffet i halsen och utbrast: "Vad då MIN vän Jessie??! Jag känner inte människan - det är ju DU som är hennes vän...! Enligt henne har ni ju varit nära vänner i över tio år!" Min kompis stirrade på mig som att jag var galen och säger sedan: "...nä men JAG känner henne inte - jag har bara träffat henne EN enda gång i hela mitt liv, och det var i september på en K1 gala! Vi pratade knappt med varandra...!" :-O

Fortsättning följer...